torsdag, 25 april, 2024
torsdag, april 25, 2024

Brå rapporterar om hatbrott

Hatbrott utgörs av brott där motivet kan kopplas till rädsla, fientlighet eller hat gentemot en viss nationalitet, etnicitet, hudfärg, religion, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Hatbrott kan riktas mot enskilda individer, men även mot föreningar, institutioner eller representanter1. Hatbrott är således ett samlingsbegrepp och kan utgöras av olika typer av brott, eftersom det är gärningspersonens motiv till brottet som är centralt. En femtedel av alla som utsatts för brott enligt Brås Nationella trygghetsundersökning 2019 uppger att det fanns ett hatbrottsmotiv. Det är också vanligt att det finns fler än ett hatbrottsmotiv. Det visar en ny fördjupningsstudie om hatbrott som Brå har publicerat i veckan.

Hatbrott är inte ett självständigt brott i Sverige och har därmed inte en specifik brottskod. Det finns tre lagrum som definierar hatbrott i den svenska lagstiftningen: hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och straffskärpningsregeln. Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering är specifika brottstyper, medan straffskärpningsregeln innebär att hatbrottsmotiv skall beaktas vid bedömningen av straffvärdet för ett brott. Ett brott som begåtts med hatbrottsmotiv kan alltså leda till ett hårdare straff än om samma brott begåtts utan hatbrottsmotiv.

Utöver detta är hatbrottsmotivet beskrivet i brottet ärekränkning, i de fall som förolämpningen anspelar på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet. Huruvida detta också gäller för till exempel kristna personer av svensk etnicitet är dock omdiskuterat inom juristkåren.

I studien redovisar Brå självrapporterad utsatthet för hatbrott utifrån tre stora undersökningar om brott: Nationella trygghetsundersökningen (NTU), Skolundersökningen om brott (SUB) och Politikernas trygghetsundersökning (PTU).

”I alla grupper är det vanligast att ha blivit utsatt för hatbrott på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund, följt av religionstillhörighet”, säger Anna Gavell Frenzel, utredare på Brå.

Av de personer som i NTU uppgett att de blivit utsatta för brott var det 22 procent av männen och 18 procent av kvinnorna som angav att det fanns ett hatbrottsmotiv. Det vanligaste motivet för brotten hade att göra med personernas hudfärg, nationalitet eller etniska bakgrund (14 procent), deras religionstillhörighet eller deras sexuella läggning (6 procent vardera). Bland elever i årskurs nio uppgav 10 procent att de utsatts för hatbrott och bland förtroendevalda i kommun- och regionfullmäktige samt riksdagen är siffran 8 procent.

Gemensamt för de tre undersökningarna är att de tillfrågade ofta uppger att det förekommit mer än ett hatbrottsmotiv vid det brott de utsatts för.

”När man talar om att det förekommit flera hatbrottsmotiv vid samma händelse är det viktigt att komma ihåg att hatbrott handlar om gärningspersonens motiv och föreställningar om vad den utsatta till exempel har för religion eller sexualitet. Om de föreställningarna stämmer eller inte spelar egentligen ingen roll, ett homofobiskt hatbrott är ett homofobiskt hatbrott även om den utsatte inte är homosexuell”, säger Anna Gavell Frenzel.

Bland misshandelsoffer är det en större andel män som uppger att motivet var deras hudfärg, nationalitet eller etniska bakgrund, medan det är en större andel kvinnor än män som uppger motivet religionstillhörighet.

Det är en större andel av männen i NTU-undersökningen som uppger ett hatbrottsmotiv, jämfört med andelen kvinnor. Även ålder spelar in, bland de kvinnor som utsatts är de flesta 65–85 år, medan flest utsatta män finns i åldersgruppen 25–44 år.

Värst drabbat av hatbrott är polisregion Öst (23 procent av de utsatta), medan andelen utsatta är minst i polisregion Nord (16 procent).

Politikernas trygghetsundersökning (PTU) har genomförts vid fyra jämförbara tillfällen (undersökningsåren 2012, 2014, 2016 och 2018), och beskriver bland annat utsatthet för olika typer av händelser samt oro för utsatthet, bland ordinarie förtroendevalda i Sveriges kommun- och regionfullmäktigeförsamlingar samt i riksdagen.

I Politikernas trygghetsundersökning uppgav 8 procent av de förtroendevalda kvinnorna och 7 procent av de förtroendevalda männen att de hade utsatts för hatbrott under valåret 2018, ungefär samma som för 2014. Under valåren 2012 och 2016 var nivån lägre. Samma mönster över tid framkommer för både kvinnliga och manliga förtroendevalda, skillnaden mellan könen har ökat något över tid, men trenderna är snarlika. I likhet med resultaten i NTU är det vanligaste hatbrottsmotivet kopplat till hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund (7 procent), och därefter religionstillhörighet (3,5 procent).

Skolundersökningen om brott (SUB) har genomförts vid totalt elva tillfällen mellan åren 1995 och 2019,11 och beskriver bland annat utsatthet för och delaktighet i olika typer av brott och andra riskbeteenden bland elever i årskurs 9.

År 2019 uppgav 10 procent av eleverna i årskurs 9 att de utsatts för något hatbrott, vilket var en minskning från 2017 (11 procent) men en ökning från 2015 (8 procent). Andelen utsatta 2019 var lika stor bland tjejer som bland killar. Även 2015 och 2017 var andelen ungefär lika stor bland tjejer som bland killar. I Skolundersökningen om brott, liksom i NTU och PTU, är det vanligaste hatbrottsmotivet hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund. Det är en större andel killar än tjejer som uppger att de utsatts för hatbrott med detta motiv. Samtidigt är det en något större andel tjejer än killar som uppger att de utsatts för övriga typer av hatbrott. För samtliga hatbrottsmotiv är det ungefär lika vanligt att utsattheten skett en gång som att den skett upprepade gånger.

Informationen i studien har kategoriserats enligt följande:

  • Svenskfödda personer med båda föräldrarna svenskfödda.
  • Svenskfödda med minst en utrikesfödd förälder.
  • Utrikesfödda.

Att kategorisera utsatthet för hatbrott baserat på uppgifter om ifall personerna eller deras föräldrar är födda eller i något annat land är dock inte helt oproblematiskt, eftersom denna information inte per automatik säger något om hudfärg, etnicitet eller liknande. Och även om andelen utsatta skulle vara större inom gruppen utrikesfödda, kan antalet utsatta personer vara större i gruppen med svenskfödda personer med båda föräldrarna svenskfödda, eftersom majoriteten av befolkningen i Sverige tillhör denna grupp. Även i denna grupp förekommer det dock personer med annan hudfärg eller etnicitet än majoritetsbefolkningen.

Senaste