lördag, 5 december, 2020
lördag, december 5, 2020

Veckans ekonomispecial

Exakt24:s ekonomispecial är en genomgång av, och djupdykning i, de tyngsta ekonominyheterna. Varje tisdag tar sig Magnus och Erik an ekonomi och finansmarknader och förklarar vad det är vi ser – vilka mekanismer och hjul som snurrar i bakgrunden.

Dopad ekonomi ger starka Q3-rapporter, Oscar tillbaka från askan och ödesval i USA

0

Löfvenomics ett spel för gallerierna?

0

Helikopterpengar – lösning på lågkonjunkturen eller reform ur Pandoras ask?


0

Regeringens budget en grön-liberal lånefest – dessa blir effekterna

0

Ekonomispecial: Har riksbanken spelat ut räntevapnet? Och har världen passerat peak oil?

0

Bolagen nu högre värderade än under IT-bubblan; Coronapaketet skuldsättning i generationer

0

ANALYS: Elpriserna skenar – leveransproblem gör sommarelen lika dyr som under vintern

0
I Karlshamn tvingades man starta ett oljeeldat kraftverk för att trygga elförsörjningen den 23 juni – en åtgärd som normalt bara vidtas extremt kalla vinterdagar. Sveriges energipolitik skapar stora ekonomiska problem, vid sidan av de miljöproblem som akuta åtgärder innebär. Foto: Uniper Energy

Politiska beslut skapar problem
Södra Sveriges problem med elförsörjningen gör sig påminda på ett minst sagt oroande sätt, redan mitt i sommarvärmen. Elpriserna, men också tillgången till säkra elleveranser, är ett återkommande problemämne. Det är intressant därför att vi är beroende av el i snart sagt alla delar av våra liv.

Politiken för energiområdet har under senare år bedrivits utan hänsyn till hur verkligheten ser ut. Man pratar om att ”ställa om” till så kallad fossilfri elproduktion, avveckla den effektiva kärnkraften och samtidigt öka konsumtionen av el, inte minst genom att öka andelen elbilar kraftigt.

Ingen hänsyn tas i dessa sammanhang till att det skall finnas tillgång till säkra elleveranser för att kunna förse alla nya förbrukare med elektricitet. Det har resulterat i att många företagsetableringar har flyttats till andra regioner eller utomlands. Både i Skåneregionen och i Mälardalsområdet har detta förhållande uppmärksammats vid ett flertal tillfällen under senare år. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Det finns inte längre tillräckligt med el i systemet för att klara den utveckling som drivs politiskt.

En vanlig sommardag kan energiproduktionen i Sverige fördelas som i diagrammet. De dyra och ineffektiva produktionsmetoderna vindkraft och solel svarar för en nästan försumbar del av den totala elproduktionen. Diagram: Olle Felten

Fakta talar sitt tydliga språk, södra Sverige står inför en svår elbrist, och detta redan i sommar när vår förbrukning är som minst. Propagandan från sol- och vindkraftsindustrin, liksom miljöaktivisterna, pekar i en riktning medan verkligheten är radikalt annorlunda. Den politiska kulissen framför verklighetens elbrist är både samhällsskadlig och extremt dyr.

Fyra elområden – olika tillgång och priser
Handeln med el i EU regleras av EU-direktiv. Dessa ställer ett antal krav på att ingen får prisdiskriminera någon annan inom unionen, oavsett landgränser. Det bidrog till att Danmark stämde Sverige inför EG-domstolen 2006 för att stoppa elleveranserna till Danmark under en tid då elen inte räckte till de svenska kunderna. EU gav Danmark rätt och det ledde till att Sverige delade in elhandeln i fyra elområden, med koppling till produktion och förbrukning av el i respektive område. Därigenom kan elexporten kontrolleras och stoppas vid elbrist i till exempel Malmöregionen.

De fyra elområdena är Luleå, Sundsvall, Stockholm och Malmö. Mellan dessa områden varierar elpriserna kraftigt. Överföringen mellan elområdena sker genom ett nät av kraftledningar, som Sverige byggt ut under lång tid, men som inte räcker till på grund av ökad elförbrukning och minskad kärnkraftsproduktion i söder.

Regeringen säger att vi skall växla över produktionen från ”fossil” energi till ”förnybar” energi. Fakta för svensk del är att cirka 40 procent av årsproduktionen av el görs med vattenkraft, en lika stor del produceras med kärnkraft och cirka 10 procent med sol och vind. Resten av elen produceras på annat sätt, till exempel med hjälp av kraftvärmeverk och kol- eller oljeeldade kraftverk. Det finns också en variation mellan årstiderna, där kärnkraften svarar för en större andel vintertid och vattenkraften mer under sommaren. Solel ökar med någon procentenhet under den ljusa årstiden, men spelar bara en marginell roll totalt sett.

Priskillnader speglar marknadsläget
Den 23 juni hade de två nordliga prisområdena ett spotpris på 17,04 öre per kWh medan de två södra områdena betalade 48,64 öre per kWh. Att priserna skiljer så mycket nu i sommar, 185 procent dyrare el i Malmö än i Luleå den 23 juni och hela 565 procent högre den 25 juni, visar att problemet är allt annat än trivialt. Den vikande tillgången på el pressar olika aktörer till oönskade lösningar. För några decennier sedan fungerade marknaden ganska bra, men politiska beslut har skapat situationer med akut elbrist som följd i södra Sverige.

Den svenska elmarknaden fungerar alltså inte längre på ett tillfredsställande sätt. Det är allvarligt ur många aspekter. Nya Tider har tidigare rapporterat om avbrutna investeringsplaner i Skåne på grund av elbrist. Det har inträffat vid flera tillfällen att företag inte kunnat expandera eller att nyetableringar flyttas till andra länder därför att man inte kan garanteras säker tillgång till el. Det är ett både kortsiktigt och långsiktigt problem, eftersom det både minskar sysselsättning och skattekraften samt driver investeringskapital ut ur landet.

Elproduktionen fördelat på källa
Elproduktionen varierar med en rad faktorer, allt ifrån sol och vind till nivån i vattenmagasinen och tekniska förutsättningar. Ett ständigt problem är att matcha produktionen gentemot behovet av el. Det måste ske friktionsfritt och kontinuerligt. Det kan vara intressant att se hur produktionen ser ut en vanlig svensk sommardag när solen skiner och en del har påbörjat sin sommarsemester. Data har hämtats som en ögonblicksbild från en redovisningssida på internet, elen.nu, som visar dagsaktuella data för elproduktionen.

Extrema åtgärder för att trygga tillgången på el
I Karlshamn uppstod akut elbrist den 23 juni och man tvingades att öppna ett oljeeldat kraftverk för att komplettera tillgången på el. Det är en åtgärd som är tänkt att användas endast vid speciella tillfällen under riktigt kalla vinterdagar, och som normalt aldrig annars tas i bruk.

Åtgärden är ett exempel på att den miljöpartistiska politiken inte fungerar. Sverige behöver kärnkraften för att fungera, särskilt i södra Sverige. Torbjörn Larsson, presschef vid Uniper som driver oljekraftverket, menar i en intervju i Aftonbladet att huvudorsaken till elproblemen i södra Sverige är stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. Den kapacitet som då togs bort har inte ersatts och det gör att Sverige tvingas importera mycket el utifrån till Skåne, säger han till tidningen.

Situationen är så allvarlig att Svenska kraftnät, den myndighet som ansvarar för att eldistributionen fungerar i hela landet, har tecknat ett extremt dyrt avtal med Vattenfall om att tillfälligt återöppna reaktor 1 i Ringhals kärnkraftverk. Uppgifter i media gör gällande att bara tillgången till produktionen kostar skattebetalarna upp emot 17 miljoner kronor per dag. Därtill kommer kostnaden för den producerade elen och distribution till konsumenterna.

Svensk energipolitik, som så mycket annat, håller på att ställa till det rejält för den svenska ekonomin som helhet. När grundläggande basala samhällsfunktioner inte längre fungerar krackelerar hela samhället. Risken för rena samhällskollapser ökar. Människors möjligheter att leva och verka, med tillit och tro på att samhället fungerar så som vi vant oss vid under närmare ett sekel, är på väg att luckras upp. Det är en mycket oroande utveckling.

Ett nytt skattesystem – AfS-förslag får stöd från Finanspolitiska rådet

0
Skatteverket. Foto: Nya Tider

Platt inkomstskatt som modell
Platt inkomstskatt betyder, i sin enklaste och renaste form, att alla betalar samma skattesats, oavsett inkomstnivå och inkomstslag. Indelningen i olika inkomstslag, med högre skattesats för de som tjänar mer, är en faktor som bidrar till att skapa oreda och orättvisor i skattesystemet. En renodlad platt skatt löser det genom att alla inkomster värderas lika och beskattas på samma sätt. Det spelar alltså inte någon roll om man arbetar ihop sin inkomst genom anställning, tjänar pengar på börshandel eller får utdelning på aktier i ett eget bolag. Skatten per tjänad krona blir lika hög, eller låg.

För att inte överbeskatta låginkomsttagare, till exempel studerande som sommarjobbar för att finansiera sina studier, kompletterar man den enhetliga skattesatsen med ett större grundavdrag. I Alternativ för Sveriges (AfS) förslag från 2008 resonerade vi om ett allmänt grundavdrag på i storleksordningen 120 000 kronor, det vill säga 10 000 kronor per månad i skattefri inkomst. Det är också det som Finanspolitiska rådet föreslår.

Skattesystemet består dock av en mängd olika delar, som också måste harmoniseras för att det skall gå att genomföra en sådan reform. Skatt på kapitalvinst, mervärdesskatt, punktskatter och mycket annat. Alla delar måste hanteras och i slutänden måste skatterna räcka till de åtaganden som samhället har gentemot medborgarna. Där finns en stor besparingspotential, som gör att det samlade skattetrycket kan sänkas, men det är en separat historia.

Nödvändigt att reformera
Att en förändring av skattesystemet behövs är de flesta som sysslar med skattefrågor överens om. Hur det skall förändras råder det dock många olika meningar om. Inriktningen på finanspolitiska rådets förslag kring ett nytt skattesystem innebär ett nytänkande för inkomstbeskattningen i Sverige, likt det AfS föreslagit, men också ett antal förslag som ökar den skadliga kapitalbeskattningen.

Man föreslår bland annat en kraftigt höjd fastighetsskatt för bostäder, totalt cirka 45 miljarder mer i statlig fastighetsskatt, vilket innebär ökade svårigheter för låg- och mellaninkomsttagare att skaffa sig en egen bostad. Det är i sig ett historiskt misstag av rådets ordförande Harry Flam och hans stab.

Harry Flam, ordförande i Finanspolitiska rådet som granskar regeringens finanspolitik, har lagt fram ett förslag till grund för ett nytt skattesystem, som till stora delar överensstämmer väl med det skatteförslag som Alternativ för Sverige presenterade inför valet 2018. Till skillnad från AfS föreslår man också en ny fastighetsskatt.
Stillbild: EFN

Andra komponenter i förslaget från Finanspolitiska rådet är enhetlig moms och kapitalvinstskatt, men också ökade transfereringar, det vill säga inkomstöverflyttning genom bidrag. Den grupp som drabbas av minskad köpkraft blir i förslaget den stora gruppen med normalinkomster, mellan 25 000 och 40 000 kronor i månadslön, medan övriga inkomstskikt får något ökad köpkraft.

Omfördelningen mellan olika skatteslag i rådets förslag kommer att ge väldigt olika effekter mellan olika individer, beroende på hur inkomstfördelningen ser ut i det enskilda fallet. Totalt sett beräknas hela paketet medföra ett ökat skattetryck på cirka 2 miljarder kronor per år.

Moms och punktskatter
Moms, mervärdes- och omsättningsskatt, samt punktskatter är i dag viktiga delar av skattesystemet. Mervärdesskatten, som betalas av konsumenterna, ingår också i finanspolitiska rådets förslag till ”utplattningen” av skattesystemet. Rådet föreslår att all moms läggs under en enhetlig skattesats, 21 procent, vilket skall jämföras med dagens 25 procent på det mesta utom livsmedel som har 12 procents moms. Punktskatter berörs inte av rådets förslag.

Höjd fastighetsskatt tvingar bort låginkomsttagare från egna hem
Arvs- och gåvoskatten samt fastighetsskatten togs bort den 1 januari 2008, efter en lång och uppslitande debatt om hur fastighetsskatten tvingade människor, inte sällan ensamstående kvinnor med låga inkomster, bort från sina hus. Åtgärden att slopa den statliga fastighetsskatten var välkommen, men effekten motverkades delvis av att man samtidigt införde en kommunal beskattning av privata fastigheter. Själva grundprincipen, att konfiskera egendom genom att beskatta ägande, har alltså inte avvecklats.

Finanspolitiska rådet föreslår ett återinförande av en statlig ”bostads”-skatt på småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter. Samtidigt vill man avskaffa fastighetskatten på hyresfastigheter och bostadsrättsföreningar. Det ökar orättvisorna mellan boendeformerna. Tyvärr har Finanspolitiska rådet inte förstått att boende inte är en inkomst, utan en kostnad.

Förslaget innebär att en fiktiv ”avkastning” och en antagen reavinst beskattas i förväg. Problemet i detta är att det inte finns någon vinst innan bostaden sålts. Visserligen föreslår man att man skall få dra av den löpande betalda skatten på fastighetens värdestegring mot en reavinst när man säljer fastigheten någon gång i framtiden, men vad hjälper det om man inte har råd att betala den löpande skatten? Dessa idéer borde vara förpassat till historiens soptipp för länge sedan, men poppar upp lite nu och då, som en maskros i gräsmattan.

Skatt på inkomst av kapital
Ett område i skattesystemet som har retat många under lång tid, och som innebär en stor orättvisa, är det lapptäcke av regler som hanterar skatten på kapitalinkomster. Det finns en uppsjö av regler i denna del, inte minst de så kallade 3:12-reglerna som hanterar utdelning på aktier i fåmansbolag. Men också beskattningen av vinster från allt mer kreativa finansiella transaktioner, som i många fall dessutom bidrar till finansiell instabilitet, har upprört många. Genom olika upplägg kan man i dag undgå beskattning av vinster från finansiella transaktioner, i stor utsträckning.

Finanspolitiska rådet redovisade den 23 juni ett förslag till ett nytt skattesystem med platt skatt som grund. Diagrammet visar hur skattenivån för inkomstskatt förändras från dagens system med den platta skatten i kombination med ett grundavdrag på 120 000 kronor. Bild: Finanspolitiska rådets rapport.

Ett bra förslag från finanspolitiska rådet är därför att införa en enhetlig platt skatt på alla finansiella inkomster. Man går dock inte hela vägen till att harmoniera med skatten på inkomst av tjänst eller annat förvärvsarbete, även om skillnaden mellan beskattningen av de båda inkomstslagen blir väldigt liten. Skillnaden borde istället avskaffas helt för att det skall vara möjligt att undanröja försöken att undandra sig skatt.

Reform nödvändig
I dagens skattesystem är det nästan omöjligt att, i förväg, säga hur hög andel av en inkomst som man faktiskt betalar i skatt. Regelverket har utvecklats till ett sällsynt lappverk med otaliga regler och undantag, som innebär att trixande mellan olika inkomstslag kan påverka skatten högst påtagligt. Det är mycket angeläget att reformera skattesystemet radikalt och det är glädjande att det finanspolitiska rådet kommit till samma insikt i den principiella frågan om att olika inkomster bör beskattas lika. En beskattning av fiktiva inkomster av ägande av bostäder måste dock bestämt avvisas.

Debatten om ett nytt skattesystem tar sannolikt fart med anledning av finanspolitiska rådets nya förslag. Det är hög tid att det sker och alla borde engagera sig i den debatten, för att det skall gå att få till ett skattesystem som är både rättvist och väl avvägt. Vi bör också få igång debatten om hur skattemedlen används, det är en lika viktig fråga.

ANALYS: EU använder coronapandemin för att motivera maktöverföring från medlemsstaterna till unionen

0
EU:s institutioner flyttar fram sina maktambitioner i coronakrisens spår. Genom att utnyttja den ekonomiska nedgången under krisen, föreslås EU-budgeten att utökas med hela 68 procent under de kommande sju åren. De 750 miljarder euro som föreslås utgöra en ”återhämtningsfond” skall lånas upp av EU och finansieras av överföring av beskattningsrätt från medlemsländerna. Foto: Pixabay

EU stärker sin makt med lån och EU-skatter
Förändringen av hur mycket pengar EU-byråkratin får makt över blir dramatisk om de liggande förslagen går igenom. Enbart återhämtningsfonden ökar EU:s medel med, 750 miljarder euro eller cirka 7 800 miljarder svenska kronor, nästan 70 procent på ett bräde. Det planeras ske genom att EU, inte medlemsstaterna, skall låna upp pengarna på den öppna marknaden, medan medlemsstaterna ytterst får stå som garanter för de nya skulderna. En ny beskattningsrätt för EU föreslås för att finansiera fonden.

Striden om EU:s långtidsbudget, som skall gälla under perioden 2021 till 2027, har varit en het följetong sedan processen startade 2018. Från det första expansiva förslaget till budget har Kommissionen efter stort motstånd från flera av de nettobetalande länderna, däribland Sverige, dragit ned sitt krav på sammanlagd budgetram från 1 135 miljarder euro till 1 100 miljarder euro. Skillnaden är cirka 3 procent, närmast att betrakta som felräkningspengar.

Den nya kreationen från Kommissionen för att skaffa sig ännu större makt över medlemsstaterna är den nämnda återhämtningsfonden. Av de 750 miljarder euro som föreslås till fonden kommer 610 miljarder, det vill säga drygt 82 procent, att användas till den så kallade ”Sammanhållningspolitiken”. Den handlar i stora drag om olika typer av regionalt stöd till olika länder som villkoras till ett medlemslands ekonomiska förmåga i förhållande till övriga, kopplat till coronapandemin. Men vi kan också konstatera att ”värderingar” är en bedömningsgrund för hur pengarna skall användas.

Andra stora områden för fonden blir, om kommissionen får som den vill, stöd till den inre marknaden på knappt 70 miljarder euro och jordbruksstöd på 45 miljarder euro. Fonden smetas alltså ut i samma områden som EU-budgeten i övrigt och innebär i ett slag att EU stärker sin ekonomi med 750 miljarder euro, på bekostnad av medlemsstaterna som mister beskattningsrätt.

EU stärker sin långtidsbudget med 68 procent
Förslaget är en ytterst anmärkningsvärd förstärkning av EU:s position gentemot medlemsländerna. EU har kritiserats för att lämna drabbade länder i sticket när pandemin slog till, men kommissionen har inte varit sena med att utnyttja den för att försöka stärka sin egen maktposition. Det är en utveckling som pågått länge, men den takt vi nu ser i maktöverföringen till unionen hade ingen kunnat drömma om för bara något år sedan.

Det är också intressant att konstatera att fonden även ökar EU:s sjuårsbudget med samma mått, alltså hela 68 procent! Den egentliga budgetdiskussionen har handlat om cirka 3 procent hit eller dit, det vill säga försumbara småpengar i sammanhanget. Slutförhandlingen om långtidsbudgeten och den nya ”maktöverförings”-fonden skall, om kommissionen och rådets ordförande får som de vill, vara avslutade senast den 1 juli. Det är inte så många som tror att man kommer att klara det.

Sveriges EU-minister Hans Dahlgren har en svår uppgift framför sig, när han skall balansera riksdagens krav på att inte gå med på någon väsentlig avgiftshöjning och samtidigt inte stöta sig med EU-byråkraterna. Foto: Regeringens pressbild

Sveriges huvudförhandlare, EU-minister Hans Dahlgren, menar istället att det är bra om det drar ut på tiden, eftersom det skapar möjligheter att utveckla diskussionen och påverka fler i svensk riktning, det vill säga en mer återhållsam ekonomisk agenda.

Dahlgren har inte riksdagens mandat att gå med på stora avgiftshöjningar, men inte heller att utnyttja den svenska vetorätten mot ett för Sverige negativt beslut.
Brexit katalysator för inlåsningsmekanism.

Brexit katalysator för inlåsningsmekanism
Storbritanniens utträde ur unionen har tveklöst haft stor inverkan för hur idén om den enorma återhämtningsfonden utformats. När man ser hur fonden är tänkt att finansieras och hur den kommer att påverka medlemsstaternas ekonomi kan man inte annat än att förfäras. I praktiken kommer fonden att innebära en inlåsningseffekt för samtliga kvarvarande medlemsstater.

EU-elitens agerande under processen som ledde fram till Brexit, var i många stycken utstuderat hånfull gentemot de som kritiserade kommissionens och parlamentets ambitioner att ta över beskattningsrätt från medlemsstaterna. Den ambitionen var också ett av huvudargumenten för britterna när de bestämde sig för att lämna EU. Man ville helt enkelt kunna fatta egna och självständiga beslut om alla viktiga frågor som rör sitt eget lands framtid. EU-eliten var i själva verket livrädda för att Brexit skulle lyckas och att fler länder skulle följa britternas exempel och överväga att lämna unionen.

När Brexit nu blivit verklighet har rädslan utvecklats till skräck och coronakrisen har kommit med den öppning som de med överstatliga ambitioner behövde för att kunna skapa ett verktyg för att lura in medlemsländerna i en ekonomisk fälla av så stor dignitet att de inte kan ta sig ur den på ett försvarbart sätt, om de försöker lämna unionen.

Sveriges avgift chockhöjs
Ansvaret för den så kallade återhämtningsfonden gör att medlemsstaterna blir solidariska borgensmän, det vill säga kan inte alla stater betala sina andelar av räntor och amorteringar måste de andra betala mer. Planen är att lånen som tas upp skall betalas av fram till år 2058, det vill säga på 38 år. För Sveriges del innebär det ett åtagande på hela 234 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning av Sveriges statsskuld med cirka 5 procent av BNP.

Enbart amorteringarna skulle kosta oss cirka 6,2 miljarder kronor extra i EU-avgift per år under avbetalningstiden, plus räntan på lånet. Även utan dessa extra kostnader blir Sveriges EU-avgift cirka 53 miljarder kronor redan i år. De senaste åren har avgiften varit betydligt lägre, mellan 25 och 40 miljarder kronor per år.

För att undvika diskussionen om ökade avgifter vill kommissionen att lånet skall finansieras genom att EU ges rätt att uttaxera ett antal olika skatter, något som varit en omöjlighet för fler länder än Sverige under en lång följd av år. Det är också notabelt att beskattningsrätten ligger väldigt högt på önskelistan för EU-byråkratin. Det är nämligen en av de sista frågorna som avgör om EU skall kunna utvecklas till en egen statsbildning som är överordnad medlemsländerna.

Det är alltså en fråga som i hög grad avgör om EU är en statsbildning eller en samarbetsorganisation. Just den frågan har varit en het potatis i en lång rad debatter vid olika EU-konferenser under många år. Sveriges politiska representanter vid dessa konferenser har, så här långt, stått eniga om att inte låta EU ta över beskattningsrätt, just därför att den är så betydelsefull för medlemsländernas faktiska självständighet.

Genom att medlemsländerna tvingas gå i borgen för de enorma lån som krävs för att bygga upp fonden kommer det att bli extremt dyrt att lämna EU. Troligen så dyrt att inget medlemsland kommer att ha råd att ta steget ut ur unionen. Därför är det av stor betydelse att Sverige och övriga nettobetalare agerar för att stoppa den lånebaserade ”återhämtningsfonden” och EU:s planerade beskattningsrätt.

ANALYS: Minskad privat konsumtion – snabb utveckling oroar finansbranschen

0
Foto: Holger Ellgaard/Wikipedia.

Statistiska centralbyrån (SCB) mäter konsumtionsutvecklingen i en konsumtionsindikator som presenteras varje månad. Det är en viktig input till finansdepartementets kalkyler för skatteprognoser och olika bedömningsinstrument, som används som underlag till statens budgetarbete. Den senaste mätningen, som presenterades av SCB den 10 juni, visar en fortsatt stark nedgång i den privata konsumtionen. Uppgifterna kan till exempel användas som en del av underlaget för beräkning av statens intäkter i form av moms, punktskatter och andra viktiga indata till budgeten.

Hastigheten i förändringen av den privata konsumtionen är en sak som oroar särskilt. Under finanskrisen 2008/2009 minskade konsumtionen med cirka 9 procent. Det upplevdes som allvarligt då, trots att tappet var utspritt över ganska lång tid, ungefär ett år.

SCB redovisar den privata konsumtionsutvecklingen varje månad. I grafen ser man hur den varierar över tid. Vid finanskrisen 2008/2009 ser man en kraftig nedgång i konsumtionen på hela 4 procent, fördelat på ett flertal månader. I år har det varit en störtdykning ner till -10 procent på cirka två månader. Källa: SCB

Nu har nedgången varit 13 procent sedan toppvärdet i slutet av 2019 och den övervägande delen av detta, cirka 10 procent, har skett i mars och april. Det är en unikt snabb nedgång som utifrån befintliga data troligen inte har nått botten. Som vi konstaterade i förra numret av Nya Tider pekar allt mot en växande arbetslöshet när allt fler varsel slår igenom. Att den privata konsumtionen därmed fortsätter att minska är alltså en sannolik utveckling.

Konsumtionsutvecklingen leder till budgetproblem
En nedgång på 10 procent som konsumtionsindikatorn visar för april månad, och den sannolika fortsatta minskningen, är en smärre chock för ekonomerna på finansdepartementets budgetavdelning. Det betyder att statens intäkter från de olika skatteslag som påverkas, till exempel moms, också minskar i motsvarande grad.
Det kan skifta lite beroende på var minskningen av konsumtionen slår, men grovt sett kan man räkna med det. De delar av marknaden där nedgången är allra störst är transporter och resor samt bilförsäljning och service av motorfordon. Dessa delar har en minskning med hela 29,3 procent, enligt SCB. Det finns dock andra sektorer som ökar, till exempel handel med byggvaror till privatsektorn samt boende och energi. Variationerna är alltså stora, men totalt sett ligger nedgången på historiska nivåer.

Om vi ser -10 procent som ett genomsnitt och att omsättningen av varor och tjänster på privatmarknaden planerats vara lika stor nästa år som i år, så betyder det att staten skulle gå miste om cirka 47 miljarder kronor i momsintäkter 2021. Därtill kommer ett antal miljarder mindre i olika punktskatter. Nedgången i den privata konsumtionen ställer alltså tilll det rejält för finansminster Magdalena Andersson.

Om nedgången fortsätter, vilket sannolikt blir fallet, lär diskussionerna om olika skattehöjningar och besparingsåtgärder att bli högljudda under höstens budgetdebatt i riksdagen. Effekterna av en så dramatisk nedgång, samtidigt som varsel- och konkursstatistiken fortsätter att vara högre än normalt, kan bli en svår prövning för både samhället och de individer som drabbas.

Bostadspriserna en nyckelfråga
När arbetslösheten ökar, minskar den privata konsumtionen. Det gör att väldigt många tvingas se över sina kostnader och det brukar betyda att allt fler väljer att betala av på sina bostadslån, för att minska ränteutgifterna. Risken för att råka ut för stora tvångsamorteringar, som kan bli effekten av ett större prisfall på bostadsmarknaden, ökar också. Just det är en vanlig effekt i de flesta konjunkturdalar. När det går så fort som SCB:s siffror indikerar just nu, kan effekten bli dramatisk.

Den senaste statistiken från fastighetsmarknaden visar sjunkande priser på bostadsrätter och något ökande på villor. Det går alltså inte att ännu se någon direkt effekt av lågkonjunkturen i bostadspriserna. Däremot minskar antalet affärer med bostäder, vilket brukar ses som en indikation på en nedgång. En viktig faktor för bostadspriserna, som ytterst sällan diskuteras, är migrationens tillförsel av bostadsbehövande. Det gör att tillgången hålls under efterfrågan, vilket givetvis leder till högre priser än om marknaden fungerat normalt.

Den finansiella stabiliteten kan hotas
I sina rapporter om finansiell stabilitet är uppföljningen av den privata konsumtionen en av de mer centrala delarna. Det är konsumtionen som driver den ekonomiska utvecklingen och om vi minskar konsumtionen kraftigt på nationell nivå, får handeln och andra företag lägre intäkter. Det kan leda till uppsägningar och konkurser som i sin tur leder till fortsatt minskad konsumtion, och en svårstoppad nedåtgående spiral kan aktiveras. Lågkonjunkturen biter sig fast och leder till en rad besvärliga effekter.

Riksbankens nya systemriskindikator visar att riskerna i det finansiella systemet är högre nu än vid de båda senaste finanskriserna, 1990 och 2008/2009. Källa: Riksbanken

I sin senaste rapport om finansiell stabilitet skriver Riksbanken att en utdragen coronapandemi riskerar att få allvarliga konsekvenser för det svenska finansiella systemet: ”Om krisen blir utdragen ökar riskerna för den finansiella stabiliteten”. Man menar att kreditförlusterna i banksektorn kan komma att öka i en sådan utsträckning att bankerna kan få problem med att upprätthålla kreditförsörjningen. Om en sådan utveckling skulle ta fart, kan det få dramatiska konsekvenser.

Riksbanken har också tagit fram en ny så kallad ”Systemriskindikator” som används som ett led i arbetet med att bedöma de risker som finns inbyggda i det finansiella systemet. Två viktiga faktorer i den indikatorns data är privat konsumtion och privat skuldsättning. Indikatorn presenterades första gången den 20 maj i år och visar data från 1980 fram till och med 2019. Indikatorn visar att vi i dag har en högre systemrisk i finanssektorn än vad som var fallet inför den stora finanskrisen på 1990-talet.

De flesta ekonomiska indikationerna pekar alltså i en negativ riktning. Vi fick redan i maj förra året en tydlig indikation på att vi var på väg in i en lågkonjunktur, vilket Nya Tider rapporterade om. De nya data som kommit fram de senaste veckorna har visat att vi kommit en bra bit längre in i den negativa spiralen. Givetvis har coronapandemin bidragit till att det gått fortare än vad som annars skulle ha varit fallet. Det är dock en vanlig situation, att en begynnande lågkonjunktur tar fart i samband med någon form av ”extern faktor”, det vill säga en oväntad händelse, till exempel den nu pågående pandemin.

Kopplat till den snabba utvecklingen med minskad konsumtion och en extremt hög skuldnivå hos personer med bolån, finns det all anledning att vidta åtgärder för att stärka förutsättningarna för privatpersoner att klara sig igenom en finanskris, som många bedömare anser är oundviklig.

ANALYS: Varierande indikationer om ekonomins utveckling manar till eftertanke

0
Börsens svängningar under coronakrisen har gjort att många förlorat delar av sina besparingar, om man sålt vid fel tillfälle. Rörelserna på börsen förstärks av, bland annat, destabiliserande finansiella transaktioner, till exempel så kallade ”blankningsaffärer”. Foto: Pixabay

Den kraftiga börsnedgången, som orsakades av oron för vad coronapandemin skulle ställa till med, startade den 20 februari och nådde sin botten den 23 mars. På bara en månad tappade Stockholmsbörsen nästan exakt en tredjedel av sitt värde, enligt det övergripande indexet OMX PI, som väger samman värdeförändringen för alla aktier som är noterade på Stockholmsbörsen.

En så snabb förändring skapar givetvis oro för vad som håller på att hända. Det var också väntat att en lågkonjunktur skulle inledas under 2020, även om ingen riktigt kunde säga när. Indikationerna på det har Nya Tider rapporterat om i ett par tidigare artiklar. Med det i bagaget reagerade många, inte minst privatpersoner, med ryggmärgen och sålde aktier mer eller mindre i panik. Det är därför också väldigt många som har gjort stora förluster, när man sålde i närheten av bottennoteringen i mitten av mars.

Oseriös handel förstärkte oron
Samtidigt är det många som tjänat stora pengar på de extrema svängningar som den första nedgången, men också de många mindre upp- och nedgångar som följt efter det att kurserna vände uppåt igen. Det har också varit en ökad aktivitet med så kallade blankningsaffärer, där mindre nogräknade placerare lånar aktier som man säljer innan man köpt den och hoppas på att kursen går ner innan man måste köpa aktieposten. Det är en typ av spekulativ affär som många anser borde förbjudas, då den enbart har spekulativa incitament och dessutom bidrar till att skapa oro på börserna. De som sysslar med den här typen av affärer är inte sällan så kallade hedgefonder. Inte minst George Soros har skapat en stor del av sin förmögenhet genom blankningsaffärer med hjälp av sådana fonder.

Nordeas seniorekonom, Susanne Spector, menar i en intervju i SvD att inköpschefsindexets minskade försämringstakt ”bekräftar vår bild att vi har nått botten”. Enligt indexets definition innebär dock resultatet en fortsatt, men långsammare, nedgång. Foto: Nordeas pressbild

I flera länder förbjöds faktiskt dessa blankningsaffärer när coronapandemin tog fart, för att minska risken för att spekulativa trendförstärkare skulle kunna orsaka större skada än vad som redan var fallet med de snabba börsrasen. Förbud, om än tillfälliga, mot blankningsaffärer infördes i mitten av mars på börserna i Bryssel, Paris, Milano och Madrid. Det var första gången sedan finanskrisen 2008-2009 som ett sådant förbud infördes men det gällde bara vissa utvalda aktier.

I Sverige var det dock inte tal om att förbjuda blankningsaffärer på Stockholmsbörsen. Irritationen hos de stora aktörer som sysslar med den här typen av störmoment på börserna skulle givetvis ha blivit stor och de svenska myndigheterna har inte gjort sig kända för att agera så att den typen av aktörer har anledning att reagera. Här borde Finansinspektionen, som är den myndighet som kan driva igenom en sådan åtgärd, ha reagerat på samma sätt som man gjorde i de länder där blankningar faktiskt förbjöds.

Att man inte vågar ta steget fullt ut och helt förbjuda den typen av affärer i finansbranschen, är en eftergift gentemot finansvärldens mindre nogräknade spekulationshandlare. Blankning, men också flera andra slag av ”finansiella instrument”, tillför ingen som helst positiv effekt för seriösa aktörer i det finansiella systemet. Att verksamheten kan fortgå betyder att man medvetet låter sådana spelare fortsätta att underblåsa oro på börserna och därmed försämra för vanliga aktiesparare.

Risk för lägre efterfrågan på industriprodukter
Trots att svensk industri har dragit viss fördel av att inte tvingats att stänga ner helt, ser många dystert på framtidsutsikterna. Man menar att risken för en stor uppsägningsvåg finns om den befarade andra vågen av coronapandemin blir verklighet. Flera stora industrier har aviserat omfattande neddragningar med stora personaluppsägningar som följd den senaste tiden. Både AB Volvo, Volvo personvagnar och Scania har lagt, eller aviserat, varsel om uppsägning av flera tusen personer. Bara på AB Volvo har 5 000 konsulter sagts upp och samtliga anställda, cirka 20 000 personer, har korttidspermitterats med hjälp av det statliga coronastödet. Situationen är likartad i Scania och Volvo PV.

Även många andra företag har påbörjat varselåtgärder, efter att ha korttidspermitterat personal tidigare i vår. Det finns därmed en påtaglig risk för att de verkliga effekterna av coronapandemin på sysselsättning och ekonomin i svenska företag kan komma att visa sig under sommarens senare del i form av ett stort antal varsel om uppsägning och efterföljande ökande arbetslöshet.

Bakgrunden till denna utveckling är en växande oro för att efterfrågan på produkter och tjänster skall vika kraftigt. Blotta oron för det gör att företagen tvingas se över sin organisation och vidta andra åtgärder för att inte ligga med för stora kostnader om den befarade effekten skulle bli verklighet. Paradoxalt nog bidrar signalerna om att företagen vidtar åtgärder mot den befarade utvecklingen just nu till att lyfta börserna.

Inköpschefsindex visar fortsatt nedgång
En indikation på vart vi är på väg kan man också få genom att titta på det så kallade inköpschefsindexet. Det ger en bild av hur företagen ser på framtiden. De senaste mätningarna har varit en sorglig historia, med en indikation på en kraftig nedgång i ekonomin som resultat. Indexet har ett ”normal”-värde på 50, som indikerar att ekonomin står still, det vill säga kurvan pekar varken uppåt eller neråt. I april var indexet för tjänstesektorn nere på 39, vilket visar en mycket pessimistisk syn på framtiden.

I mätningen i maj, som publicerades den 3 juni , var inköpschefsindex på 40,9. Det tolkades allmänt som att man var mer positiv till den framtida utvecklingen i tjänstesektorn, men det bör istället tolkas som att man är något mindre negativ. Ett indexvärde på knappt 41 innebär att man ser tydligt sämre tider framför sig och är alltså en fortsatt dyster bild, om än med en något mindre snabb nedgång i sikte än månaden innan.

Sammantaget kan vi alltså konstatera att det troliga scenariot framåt, när det gäller den ekonomiska utvecklingen, är att vi sannolikt har en besvärlig höst framför oss. Som vanligt är osvuret bäst, men för de som kan är det nog ingen dum idé att rädda åtminstone en del av sina kvarvarande aktiers värde efter den senaste uppgången.

ANALYS: Sena åtgärder och långa handläggningstider bidrar till fler konkurser

0
Många handelsföretag, särskilt sällanköpshandeln, tillhör en grupp företag som drabbas hårt av pandemins effekter. Enligt Svensk Handel och Svenskt Näringsliv riskerar många företag att gå i konkurs i väntan på att regeringens stödåtgärder skall träda ikraft. Foto på kö utanför klädbutiken MQ som bara tillåter ett fåtal kunder åt gången. Foto: Nya Tider

Pandemins effekter förstärker lågkonjunkturen
De ekonomiska effekterna av pandemin visar att den lågkonjunktur som alla förväntade sig skulle komma under 2020, inleddes både snabbare och mer brutalt än normalt. Det har funnits en tendens i medias rapportering att glömma bort att vi var på väg in i en lågkonjunktur när pandemin slog till. För regeringen och andra aktörer kan det vara praktiskt att kunna skylla hela situationen på pandemin och bortse från brister i den underliggande ekonomiska politiken.

Många företag har, som Nya Tider tidigare rapporterat om, berörts olika av effekterna av de åtgärder som vidtagits för att tackla coronapandemin. Företag i olika branscher har drabbats olika hårt, beroende på en mängd olika förutsättningar. Som de flesta kunnat läsa sig till är rese- och turistnäringen liksom delar av handeln särskilt svårt drabbade. Tillverkningsindustrin, med globala leverantörskedjor, fick tidigt problem på grund av den rådande strategin med ”just-in-time” för leveranser till fabrikerna. Detsamma gäller för övrigt alla samhällssektorer i varierande grad, inte minst sjukvården.

Handeln med mat och byggvaror har dock en motsatt utveckling med ökad försäljningsvolym, vilket anses bero på att många håller sig hemma och både äter och snickrar mer än normalt på hemmaplan.

Att den snabbt ökande smittspridningen i Sverige gjorde att många blev sjukskrivna eller var frånvarande från arbetet för vård av barn eller av andra skäl, har också helt uppenbart påverkat den ekonomiska aktiviteten i företagen.

Sena reaktioner i regeringen sänker företag
Regeringens åtgärder var från början inriktade på att påverka företagens likviditet, det vill säga möjlighet att klara av att betala de utgifter som ligger relativt nära i tiden. Åtgärderna handlade om lån i olika former, som förutsatte att det fanns en lönsam verksamhet i botten. Den typen av åtgärder fungerar dock inte om intäkterna i företagen uteblir under någon längre tid. För många branscher eller enskilda företag kan det handla om så lite som några veckor eller ett par månader innan kostnaderna äter upp det egna kapitalet i så hög grad att man tvingas i konkurs, om intäkterna uteblir.

I praktiken är det i huvudsak de riktigt stora företagen, med stora upparbetade reserver, som har möjlighet att utnyttja skulddrivande åtgärder. Det har också visat sig i hur flera av de aktuella åtgärderna har utnyttjats. Ytterst få har anammat möjligheten att skjuta upp inbetalningen av skatt och moms och många företag har också nekats att utnyttja möjligheten, därför att de hamnat i ekonomiska problem på grund av uteblivna intäkter. ”Stödet” fungerar alltså inte för de som behöver det mest.

Alltså återstår det att hoppas på någon form av extraordinär intäkt, bidrag från staten, när försäljningen snabbt rasar ihop, på grund av viruspandemins effekter. Bidragsdelar som har presenterats, så här långt, lär inte räcka för att stoppa konkursvågen.

Förslag om omställningsstöd kan komma för sent
Den senaste åtgärden riktas till företag som på grund av coronapandemin blivit av med minst 30 procent av sin omsättning under mars och april. Det marknadsförs som ett omställningsstöd som syftar till att täcka fasta kostnader, till exempel lokalhyror och leasingavgifter. Syftet presenteras på följande sätt:

”Att lindra de ekonomiska konsekvenserna av spridningen av coronaviruset och göra det möjligt för företag att överbrygga den akuta krisen samt underlätta för företag att ställa om och anpassa sin verksamhet”.

Det kan också vara värt att notera att omställningsstödet hanteras som en skattepliktig intäkt för företaget och alltså inte är att betrakta som ett bidrag.

I förslaget, som ännu inte lagts fram till riksdagen, planeras ikraftträdande till den 1 juli i år. Det betyder i praktiken att stödet kommer till nytta i berörda företag tidigast i mitten eller slutet av juli. Det är en tidsplan som betyder att många företag som skulle kunna räddas av åtgärden riskerar att gå i konkurs i väntan på att systemet verkställs.

Enligt Svensk Handel, handelsföretagens branschorganisation, riskerar cirka 6 300 handelsföretag att gå i konkurs före den 1 juli. Det skulle, enligt Svensk Handels vd Karin Johansson, betyda att cirka 45 000 handelsjobb kan försvinna innan förslaget träder ikraft.

Skrämmande utveckling redovisas i företagsenkät
Enligt Svenskt Näringsliv, med Svensk Handel som medlemsorganisation, riskerar hälften av alla företag att gå under i coronavirusets spår. Organisationen har genomfört en enkät bland sina medlemsföretag om hur man ser på sina affärsmöjligheter och ekonomin den närmaste framtiden, men också hur det ser ut i dag i förhållande till för ett halvår sedan. Cirka 75 procent av de företag som besvarat enkäten menar att man redan har minskat personalen de senaste sex månaderna eller kommer att göra det under det närmaste halvåret.

Bettina Kashefi, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, säger i ett pressmeddelande:

– Vi ser dramatiska effekter här och nu och lika dramatiskt fallande förväntningar hos företagen. Inget enskilt kvartal under finanskrisen uppvisade en så negativ utveckling.

Bettina Kashefi, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, menar att hälften av alla företag löper risk att gå under på grund av coronapandemin, om inte rätt åtgärder vidtas av regeringen. Bild: Svenskt Näringslivs pressbild

Det går inte att i enkäten utläsa hur stor andel av de bistra utsikterna som beror på coronapandemin eller vad som beror på den väntade konjunkturnedgången. Det spelar kanske inte heller så stor roll just nu, det viktigaste är att finna former för att försöka rädda så många som möjligt av de företag som kan vara livskraftiga när pandemin har klingat av. Varje företag och varje jobb som försvinner på grund av pandemin bör betraktas som en förlust både för samhället i stort och i synnerhet för företagaren och de anställda. Vikten av att skapa rimliga stödåtgärder i det akuta skedet kan inte överskattas.

Sverige har i coronapandemins spår visat upp en attityd och förmåga att hantera kriser som i mångt och mycket kan liknas vid tanken bakom HC Andersens klassiker Kejsarens nya kläder. De flesta insåg att vi inte hade några reserver av vare sig skyddsutrustning, läkemedel eller sjukvårdsmateriel, men ingen vågade prata om det. Vi har som nation visat upp en skrämmande brist på förutseende inom snart sagt alla sektorer av samhället. För att klara framtida problemsituationer på ett bättre sätt måste vi bygga en helt ny krismedvetenhet.

En viktig sak i det sammanhanget är också att skapa en möjlighet, kanske också ett krav på, att sätta av en del av vinsten före skatt i samtliga företag till en strukturfond som företaget kan använda för att klara sig igenom marknadsstörning av olika slag, till exempel den pandemi vi nu är mitt uppe i.

Oscar sålde en bostad

0
Oscar Properties prestigebygge Norra Tornen har kantats av stora problem med byggkvaliteten. Samtidigt blöder bolaget pengar och omsättningen rasar. Foto: Oscar Properties

Under första kvartalet i år sålde bostadsutvecklaren Oscar Properties en bostad, vilket är en ökning från noll bostadsförsäljningar under föregående kvartal. I den försenade kvartalsrapporten redovisas en nettoomsättning på 108 miljoner kronor, att jämföra med 443 miljoner året innan. Rörelseresultatet landade på minus 22,3 miljoner kronor och antalet anställda har nu minskats från 150 till 17 under det senaste året.

– Vi fortsätter arbetet med att anpassa och organisera bolaget till nuvarande marknad, efterfrågan och verksamhet, skriver bolagets vd Oscar Engelbert.

Bolaget gör nedskrivningar på 307 miljoner kronor som en följd av upparbetade kostnader i det misslyckade projektet Gasklockan om 182 miljoner kronor, samt nedskrivningar om 125 miljoner kronor avseende projektportföljen.

Problemkantade byggen
Bolagets prestigeprojekt har varit de estetiskt kontroversiella så kallade “Norra Tornen” i Stockholm, två bostadshus vars höjd mäter 110 respektive 125 meter. Tidigare i veckan avslöjade Expressen att de boende i det färdigställda tornet driver en process mot Oscar Properties för att få en rad allvarliga byggproblem i huset åtgärdade. Och nu planerar bostadsrättsföreningen att låna 50 miljoner kronor för att på egen hand kunna färdigställa bygget av fastigheten – pengar som man i efterhand kommer försöka kräva tillbaka från Oscar Properties. “Styrelsen kommer fortsätta försöka få Oscar Properties att genomföra sina skyldigheter mot oss boende och ta sina kostnader direkt, samtidigt som huset inte kan vara ett byggprojekt i evighet. Styrelsen kommer göra allt i sin makt för att minimera kostnader och relaterat upplåning samt kräva tillbaka de kostnaderna från Oscar Properties”, skriver föreningens styrelse.

Fem lägenheter är evakuerade och stamrenovering planeras nu i fastigheten som invigdes för 1,5 år sedan. Kjell Fallqvist, ordförande för bostadsrätteföreningen, beskriver några av problemen för Expressen:

– Det gäller både avloppsstammar, dagvatten och värmerör där det uppdagats fel. Det är kopplingar som är felaktiga och korrosion på rör. Vi har pågående reparation av olika vattenskador i storleksordningen 30 lägenheter som är berörda. Tre av skadorna är försäkringsärenden och där har Oscar Properties inte ens råd att betala momsen.

Det första av de två Norra Tornen utnämndes av Arkitekturuppropet till 2018 års fulaste nybygge.

Coronaobligationer nytt stort steg mot EU-federalism

0
Med coronaviruset som förevändning vill nu Emmanuel Macron och Angela Merkel ta ytterligare ett stort steg mot ett större och starkare EU. Foto: France24

EU:s ekonomi bedöms minska med omkring åtta procent av BNP i år, som en konsekvens av coronakrisen. För att dämpa konsekvenserna sköt unionen i början av april till 540 miljarder euro, motsvarande 5,7 biljoner svenska kronor, i lån till de drabbade medlemsländerna. Men redan innan pengarna hade betalats ut så höjdes röster över hela unionen om mer pengar.

I förra veckan kom svaret när regeringscheferna för EU:s två största ekonomier, den tyska förbundskanslern Angela Merkel och den franske presidenten Emmanuel Macron, höll en gemensam presskonferens. Förslaget som de presenterade innebär att EU skjuter till ytterligare 500 miljarder euro till unionens budget för 2021-2027. Till synes inte mer radikalt än den första omgången stöd som kom i april – men alla pengar är inte lika värda. Det som gör det senaste förslaget så anmärkningsvärt är att dessa pengar ska lånas upp av EU-kommissionen och på den internationella obligationsmarknaden.

Ytterligare steg mot federalism
Om förslaget nu blir verklighet så passeras en närmast helig linje. Hittills har det rått ett brett samförstånd om att EU:s budget sätts av medlemsländerna och utgörs av de medel som medlemsländerna skjuter till genom EU-avgifter. Om kommissionen – som inte är en folkvald institution –  nu lånar pengar på marknaden så börjar EU växa bortanför det samarbete som hittills har avtalats fram. Dels eftersom budgeten blir större än vad som är beslutat om, dels eftersom EU inte längre är beroende av medlemsländerna för finansiering – annat än för att i framtiden betala av lånen. EU blir en skuldunion som på eget bevåg kan växa och finansiera sin tillväxt externt.

De 500 miljarderna, motsvarande 5,3 biljoner kronor, ska lånas upp genom så kallade “coronaobligationer”, lånepapper med lång löptid som ska betalas av under kommande 20 år – av medlemsstaterna eller kanske genom nya obligationer. Frankrikes finansminister Bruno Le Maire beskriver detta som ett “historiskt steg” för EU och den franska dagstidningen “Le Monde” kallar entusiastiskt coronaobligationerna för en “liten revolution för Europa”. Italiens premiärminister Giuseppe Conte beskriver det som “en bra start” som kan “expanderas” ytterligare framöver och spaniens premiärminister Pedro Sánchez kallar det för “ett viktigt första steg i rätt riktning”.

Konkurrenskrav sänks för multinationella företag
I förslaget står det även uttryckligen att medlen ska användas för att “stärka EU:s ekonomiska och industriella motståndskraft och suveränitet och ge ny energi till den inre marknaden”. EU:s konkurrensregleringar ska också “moderniseras” för att öppna upp för större företagsfusioner med uttalat syfte att skapa “europeiska mästare”, det vill säga gigantiska, multinationella företag. Därmed sänks även kraven på fungerande konkurrens på EU:s inre marknad.

Mest kritiska har några av unionens största nettobetalare varit – Österrike, Danmark, Nederländerna och Sverige. Men samtidigt verkar det som att dessa länder är beredda att kompromissa och motståndet har inte bedömts hota coronaobligationerna. 

Analys: Bidragsbrott mot coronastöd ska utredas, men övriga bidragsbrott lämnas utanför

0
Justitieminister Morgan Johansson tillsätter en utredning för att stoppa fusk med coronarelaterade bidrag. ”Vi får inte vara naiva inför bidragsfuskare”, säger han. Ändå har de nya stödformerna redan visat sig vara lätta att fuska med, eftersom både regelverk och kontroller brister. Foto: regeringens pressbild

Regeringen tillsatte den 7 maj en särskild utredare som skall utreda riskerna för att bidragsbrottslighet uppstår kring de stödåtgärder som etablerats med anledning av coronakrisen. Utredningens uppdrag är att ”analysera och föreslå åtgärder som minskar risken för brott kopplade till de av de coronarelaterade stödåtgärderna som har statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser”. Utredare blir en tung jurist, Stefan Strömberg, med erfarenheter som bland annat rikspolischef och nu senast som generaldirektör utan portfölj inom Justitiedepartementet.

De åtgärder som införts till stöd för företag i någon form är följande:

• Omställningsstöd till företag baserat på omsättningstapp:
39 miljarder*

• Korttidspermittering för minskade lönekostnader:
19,5 miljarder

• Tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter:
33 miljarder

• Tillfällig rabatt för fasta hyreskostnader i utsatta branscher:
5 miljarder

• Utökad avsättning till periodiseringsfond: uppskjuten beskattning, total kostnad ej redovisad.

• Utökat statligt ansvar för sjuklönekostnader

• Anstånd med skatteinbetalningar

• Statlig lånegaranti till små och medelstora företag

• Utökade lånemöjligheter för företag via Almi, Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit

• Statliga kreditgarantier till flygföretag

• Ökat utrymme för Almi Invest att vara en aktiv investerare i innovativa företag

Totalt beräknas dessa stödåtgärder omfatta flera hundra miljarder kronor. De exakta beloppen är svåra att beräkna i förväg, eftersom man inte vet hur många företag som kommer att utnyttja olika delar av paketet. Regeringen har dock begärt att utgiftstaket för staten skall höjas med 350 miljarder, till totalt 1 742 miljarder kronor, för 2020 på grund av coronakrisens åtgärder. Det är en höjning med 25 procent, en fingervisning om hur bokslutet för 2020 kan se ut.
Att åtgärderna omfattar flera olika områden och att det handlar om mycket stora belopp, tillsammans med att de införts snabbt och utan direkt fokus på att skapa säkra system för administrationen av dem, öppnas det naturligtvis möjligheter för dem som vill fuska till sig pengar. Det är därför naturligt att regering och riksdag vidtar åtgärder för att minimera dessa risker. Men bidragsfusk är ingen nyhet.

Bidragsfusk möjliggörs av bristande ledarskap
Problemet med fusk i samband med de aktuella åtgärderna har redan uppmärksammats, till exempel i systemet för korttidspermitteringar. I ett antal fall har det visat sig att företagare har använt korttidspermitteringar och fått del av det statliga stödet för det, samtidigt som de låtit personalen arbeta ändå. Ett sådant agerande är naturligtvis helt oacceptabelt.

Att inte bygga in ett tydligt kontrollsystem, även i den här typen av akuta åtgärder, bäddar för ett bidragsfuskande. Man kan visserligen tycka att det skulle vara självklart att inte utnyttja stöd av olika slag på ett otillbörligt sätt, men tyvärr har det svenska välfärdssystemet byggts upp med en naiv inställning till brottslig verksamhet.

Under en lång följd av år har det förekommit ett mycket omfattande fusk med en rad olika välfärdssystem, där olika aktörer försöker lura systemen och tillskansa sig bidrag som de egentligen inte har rätt till. Det möjliggörs genom en allmänt naiv inställning till sådant fusk från myndigheternas sida. Men det beror också på ett missriktat skydd för den personliga integriteten, när olika myndigheter inte får kontrollera uppgifter som lämnas av bidragssökande, med and­ra myndigheter.

Bristerna i befolkningsregistret bidrar också till att skapa möjligheter att utnyttja bidragssystemen, till exempel genom att bygga upp parallella identiteter för migranter. Detta är väl kända problem för både regering, riksdag och våra myndigheter. Befolkningsregistrets tillkortakommanden har varit en följetong i skatteutskottet under en lång följd av år. Trots krav från Skatteverket, som administrerar befolkningsregistret, på resurser för att modernisera det, har inte regeringen beviljat dessa tillskott. Och än värre, man har inte ens krävt att myndigheten skall fokusera på att lösa frågan i regleringsbreven.

Det är denna brist på politiskt ledarskap, trots kunskap om problemets magnitud, som är den bakomliggande orsaken till att problemen med bidragsfusk kan fortsätta att öka, utan större risk för bedragarna att åka fast och ställas till svars. Det är samma brist på förutseende i lagstiftningen som leder till att nya snabba åtgärder, som de nu aktuella stödsystemen i spåren av coronapandemin, snabbt börjar utnyttjas av oseriösa personer och företag.

Utredningen begränsas till coronaåtgärderna
Justitieminister Morgan Johansson presenterade utredningens uppdrag vid en pressträff den 7 maj, som att uppgiften är att ”att stoppa fusk och fiffel med Coronastöd”. Han fortsätter:

– Företag vill med ena handen dela ut miljarder och med and­ra handen ta emot bidrag från staten. Vi har även uppgifter om att det finns fusk med permitteringar. Det är naturligtvis helt oanständigt.

Det är naturligtvis lätt att hålla med i just den ståndpunkten, men lika lätt att förundra sig över att justitieministern inte tar tillfället i akt att låta utredningen omfatta allt bidragsfusk.

Det hade varit en mycket enkel åtgärd att göra utredningen mer generell och rikta in den mot att identifiera alla upptänkliga läckor i välfärdssystemen och att föreslå åtgärder mot uppdagade brister. Prioriteringen borde också ligga på att komma åt de allvarligaste och mest kostsamma bedrägerierna först.

Att senfärdigheten när det gäller att hantera bedrägerier mot bidragssystemen är så monumental får naturligtvis också allvarliga ekonomiska konsekvenser. Mycket tyder på att det är åtskilliga tiotals miljarder kronor som bedrägligt rinner ut ur den svenska välfärden varje år.

Man kan också konstatera att Morgan Johansson retar sig extra på att stora företag delar ut miljarder till sina aktieägare samtidigt som de tar emot statliga bidrag avsedda för krisstöd till företagen. Det är en företeelse som man kan och bör ha synpunkter på, men samtidigt något som borde ha varit en självklar begränsning i stödsystemet redan från start. Det var inte en särskilt oväntad möjlighet för företagen, eftersom politikerna inte hade någon begränsning av aktieutdelningar med i stödvillkoren. Det företagen gör är alltså helt lagligt och per definition inte bidragsfusk.

Det borde inte ha varit så svårt att förutse, ens för justitieminister Morgan Johansson. Han säger själv på presskonferensen:
– Det finns de som tänker: hur kan jag göra för att roffa åt mig så mycket som möjligt av de offentliga medlen? Det får vi inte vara naiva inför.

Men det är precis det som ministern och hans tjänstemän varit naiva inför när de formulerade de aktuella stödsystemens villkor.
Utredningen ska rapportera till Regeringskansliet kontinuerligt och lämna en slutrapport vid årets slut. Bidragsfusk och oönskade åtgärder kan alltså fortsätta i närmare ett år till innan ny lagstiftning finns på plats. Det är en märklig regering(S)brist, att inte kunna rätta till fel och brister i bidragssystemen lika snabbt som man skapar dem.

Ekonomiskt mörker i Syd- och Västeuropa

0

Under första kvartalet i år rasade BNP med 3,8 procent i eurozonen och 3,3 procent i EU. Detta är det största fall som någonsin har uppmätts av Eurostat, EU:s statistikbyrå. På årsbasis var nedgången 3,2 procent i eurozonen och 2,6 procent för hela unionen.

Hårdast drabbat är Frankrike, som med minus 5,5 procent presenterade sin sämsta kvartalssiffra sedan 1949, skriver CNBC. Redan innan coronakrisen var den franska tillväxten på väg ned och gick även under förra årets fjärde kvartal back. Det innebär att landet nu har haft en negativ tillväxt två kvartal i rad och därmed befinner sig i recession.

I Tyskland meddelar regeringen i Berlin att man ser ut att ha gått in i den värsta recessionen sedan andra världskriget. För hela året räknar man med en tillväxt på minus 6,3 procent.

Också Sveriges BNP minskade under det första kvartalet, med 0,3 procent. På årsbasis har dock Sverige fortfarande en tillväxt på 0,5 procent, men korrigerat för Sveriges genom invandring snabbt växande befolkning är även årssiffran negativ: minus 0,6 procent.

Krisen har dragit med sig även länderna i unionens östra del, men med undantag för Tjeckien och Slovakien ser det ut som att Östeuropa så här långt hur kommit undan mer lindrigt.

Starkast på årsbasis utvecklades ekonomin i Rumänien, Litauen, Bulgarien, Ungern och Polen, som alla kunde uppvisa en tillväxt på omkring två procent eller mer.

Störst årlig tillväxt första kvartalet
Rumänien 2,7%
Litauen 2,5%
Bulgarien 2,4%
Ungern 2,2%
Polen 1,6%

Svagast årlig tillväxt första kvartalet
Frankrike -5,4%
Italien -4,8%
Slovakien -4,1%
Spanien -4,1%
Belgien -2,8%

Exakt24 ekonomispecial: Coronakrisen kan sänka hela det finansiella systemet

0

Bankernas vidlyftiga utlåning kan sätta igång finanskrisen

0
Risken för en allvarlig finanskris i Sverige, Europa och världen ökar snabbt i corona­krisens spår. Konkurserna och arbetslösheten ökar snabbt och många åtgärder leder till ökad skuldsättning. Bilden visar en skulptur på Wall Street i New York som symboliserar marknadstillväxt. Foto: Flickr

Alla finanskrisers moder
Att vi går mot en ny finanskris, oavsett coronaviruset, har varit en ”snackis” i finansvärlden under lång tid och de flesta verkar anse att vi är på väg dit. Det har skrivits spaltkilometer om det lite överallt de senaste åren. Att coronaviruset påverkar världsekonomin, enskilda länders, företags och enskildas ekonomi är också en uppenbar effekt.

En av etablissemangets frispråkiga ekonomer, Nouriel Roubini även kallad ”Dr Doom” som är professor i ekonomi och tidigare rådgivare till Clintonadministrationen, menar på den globalistiska portalen ”Project Syndicate” att ”Om inte pandemin stoppas, kommer ekonomier och marknader runt om i världen att fortsätta i fritt fall. Men även om pandemin kan kontrolleras, mer eller mindre, kommer troligen inte den totala tillväxten ändå att ta fart under 2020. /…/ Så ekonomier kommer att dras ner igen och marknaderna kommer att krascha igen”. Han säger också: ”Risken för en ny stor finanskris ökar, alla finanskrisers moder”.

Ökad skuldsättning leder till konkurser
Företag i ett antal svårt drabbade branscher, till exempel turist- och besöksnäringen, handeln med andra varor än mat och byggmateriel (!) men också fordonsindustrin och flyget, har drabbats svårt och konkurserna ökar snabbt i några av dessa branscher när intäkterna plötsligt uteblir.

Kraven på snabba åtgärder för att rädda företag och minska de effekter som den redan snabba ökningen av konkurser leder till har, som Nya Tider skrivit om i flera av de senaste utgåvorna, lett till en lång rad lagförslag om olika typer av stöd. Det har varit stöd som riktas till företag, till exempel sänkta arbetsgivaravgifter, eller enskilda, till exempel slopad karensdag vid sjukdom.

De ekonomiskt största åtgärderna i Sverige har dock varit riktade till banksystemet. Riksbankens extra kreditutrymme på enorma 500 miljarder kronor – nästan hälften av statens totala skatteintäkter under ett år – dessutom till nollränta för bankerna, har som syfte att garantera tillgången till kreditkapital för företag. Regeringens lagförslag om stöd till företag har till stor del också varit åtgärder som handlat om att öka skuldsättningen för företagen, till exempel uppskov med skatteinbetalning till Skatteverket.

Om ett aktiebolag blir så hårt skuldsatt att halva aktiekapitalet har ”ätits upp”, måste man upprätta en kontrollbalansräkning och om missförhållandet inte kan rättas till går företaget i konkurs. Samtliga de åtgärder som regeringen genomfört, som innebär att skulderna ökar om åtgärden nyttjas, riskerar alltså att leda till en konkurssituation. Förutom att företagets ägare, eventuella anställda, kunder och leverantörer drabbas ekonomiskt av en konkurs, leder en sådan också till att staten förlorar obetalda skatter och sociala avgifter samt att banker och andra fordringsägare förlorar oamorterade lån och krediter.

Resultatet blir att tidigare anställda blir arbetslösa, med minskad konsumtion som följd av lägre inkomster. Leverantörer kan gå miste om betalning för levererade varor och tjänster, vilket kan leda till ekonomiska problem även för det företaget. Staten blir av med skatteintäkter och får kostnader för arbetslöshetsförsäkring med mera. Bankerna drabbas regelmässigt av kreditförluster vid konkurser, och här har vi kärnan till det stora problemet – finanskrisen.

EU uppmanar till ”flexibilitet” i tillämpning av krav på bankers kapital
Banksystemet är extremt komplext och omgärdat av ett mycket omfattande regelverk för alla möjliga olika situationer. I EU-länderna styrs dessa regler av EU:s lagstiftning, förordningar och direktiv. Under en lång följd av år har EU utarbetat långtgående krav på, bland annat, bankers och andra finansiella företags kapitalbas. Något förenklat kan man säga att det handlar om bankernas förmåga att hantera kreditförluster, till exempel de som uppkommer genom konkurser och andra problem. Reglerna tillkom som en lärdom av den förra finanskrisen 2008.

Syftet med många av de EU-lagar som finns på detta område är att minska risken för att samhället, det vill säga i slutänden skattebetalarna, skall drabbas av att en bank går i konkurs. Istället är tanken att, i första hand, bankernas ägare och i andra hand bankernas långivare, skall få ta de ekonomiska riskerna för en kris i enskilda banker eller i hela banksystemet. Ett stort problem i detta sammanhang är att de grundläggande kraven på bankernas förmåga att själva hantera sådana förluster är extremt svaga.

Svenska banker anses vanligen vara ”väl kapitaliserade”, med ett så kallat eget kapital på i genomsnitt cirka 4,5 procent. Det betyder att av 100 kronor som banken lånat ut har man själv teckning för cirka 4 kronor och femtio öre. Resten är lån i andra finansiella institut och pengar som lånats till banken av sparare genom insättningar på konton. I andra länder kan det vara både bättre och sämre beställt med bankernas förmåga att ”absorbera förluster”, som det brukar heta.

Bankerna i Sverige har redan börjat redovisa en kraftig ökning av kreditförlusterna till följd av coronakrisen. Det gör hela branschen nervös och det är för att hindra en nervös finanssektor att överreagera som Sverige går ut med stöd till banksektorn på hundratals miljarder kronor. Detsamma sker i andra länder, men också EU har vidtagit liknande åtgärder.

En oroande faktor är att EU, genom ett förslag den 28 april om att ”fullt ut använda flexibiliteten i bestämmelserna för EU:s bankverksamhet och föreslå riktade lagändringar för att bankerna ska ha möjlighet att upprätthålla flödet av likvida medel”, tar ett stort steg tillbaka i de regelskärpningar för bankers kapitalkrav som man tidigare beslutat om. Kommissionens syfte är att ”maximera bankernas förmåga att låna ut pengar och absorbera förluster i samband med coronaviruset”.

”Flexibilitet” betyder i detta sammanhang att länder kan välja att tolka EU:s regelverk så att det passar det egna landet. Man kan alltså redan innan denna uppmaning att kringgå andemeningen i EU:s lagar välja vilken nivå man önskar tillämpa EU-lagarna. För Sveriges del, som i stort sett alltid väljer att bokstavstolka EU:s regelverk, blir resultatet att vi är ett av de länder som mest slaviskt följer EU:s lagar. Det leder inte sällan till nackdelar för svenska företag och vår nationella konkurrenskraft i förhållande till unionens övriga länder.

Det politiska spelet för att den extremt låga kapitaltäckningsgraden i banksystemet inte skall leda till en ny finanskris tar sig alltmer groteska former. Det blir särskilt tydligt när EU offentligt uppmanar medlemsländerna att vara ”flexibla” med de krav på kapitaltäckning som tillkommit för att skydda samhället mot en finansiell härdsmälta i banksystemet. Det blir dessutom extra allvarligt i en tid när de ekonomiska problemen ökar blixtsnabbt i hela världsekonomin. Problemet nu är att man inte agerat för att öka kraven på bankerna kraftigt för länge sedan och därigenom minskat riskerna i systemet. Det är sådan politik som skapar nya finanskriser.

Ferrari högre värderat än BMW och GM

0
I skuggan av coronakrisen har Ferrari nu seglat upp som världens femte högst värderade biltillverkare. Foto: Adrian Dorobantu

Den globala ekonomiska krisen till följd av coronaviruset slår hårt mot näringslivet men vissa bolag drabbas betydligt mer än andra. Samtidigt som många tunga, traditionella biltillverkare har fått se sina aktiekurser dyka med lönsamheten så går ett par lyxmärken desto starkare. Ferrari, vars produktion är lokaliserad till den av corona hårdast drabbade regionen i norra Italien, räknar förvissa med något lägre vinst i år. Men det väntade tappet är ändå marginellt och i linje med det efter finanskrisen 2008 då Ferrari hade några svaga månader innan marknaden kom igen.

Därmed är Ferrari nu världens femte högst värderade biltillverkare, före bolag som Mercedes, BMW, GM och Ford. Listan toppas av japanska Toyota vars avstånd till nummer två, Tesla, har minskat snabbt på senare tid. Så sent som i höstas låg Tesla och Ferrari på plats sju respektive nio. Den enda biltillverkare på topp tio-listan som inte är europeisk eller amerikansk är kinesiska SAIC – ett statligt bolag som bland annat äger brittiska MG.

Världens högst värderade biltillverkare (miljarder USD)
Toyota 172
Tesla 152
VW 74
Honda 41
Ferrari 40
Mercedes 37
BMW 37
GM 34
SAIC 34
Ford 21

Oljepriset kollapsar till negativa nivåer – säljare tvingas betala köpare för att bli av med oljan

0
Oljelagret i Cushing är visserligen enormt, men ändå nästan fullt. När köpare insåg att de inte hade någonstans att förvara all olja rasade priset från 20 till -37 dollar per fat på några timmar. Foto: TankerTrackers.com

Priset på råolja störtdök från cirka 20 dollar per fat till minus 37 dollar på bara några timmar under tisdagen den 21 april – en situation ingen sett tidigare och som trotsar alla teoretiska modeller. Priset avser det vanligaste sättet att handla amerikansk råolja på, så kallade West Texas Intermediate (WTI) terminskontrakt. I detta fall handlade det om leverans i maj, där sista dagen för handel var tisdag den 21 april.

Terminskontrakt är vanligt för råvaruhandel och innebär att priset avtalas i dag för en leverans som sker i framtiden. För WTI är det leverans till centrallagret i Cushing, Oklahoma. Även om detta lager har en enorm lagringskapacitet och kallas för Världens oljenav med över två dussin oljeledningar som sammanstrålar där, så är lagringskapaciteten ändlig. Efter åratal av låga råoljepriser har lagret fyllts upp och nu riskerade köparna att stå med olja som de inte kunde förvara någonstans.


Historisk priskrasch. Oljepriset rasade genom botten den 21 april, vilket spås få långtgående konsekvenser för främst USA:s ekonomi. Källa: Bloomberg

Kontrakten handlas dessutom inte bara mellan oljebolag, utan även av finansbolag, banker och hedgefonder som ett sätt att spekulera i oljepriset. Dessa aktörer säljer alltid sina kontrakt före stängningstid, eftersom de helt saknar intresse och möjligheter att ta emot den fysiska leveransen av oljan. Analytiker säger att priskollapsen beror på att dessa aktörer i panik ska ha velat bli av med sina terminskontrakt.

Eftersom olja innebär stora kostnader för förvaring, ville ingen köpa dessa kontrakt ens till så låga nivåer som några dollar. För att bli av med kontrakten och slippa ta emot olja, har därför finansiella aktörer behövt sälja vidare sina kontrakt till negativa priser – alltså betalat 37 dollar för att någon ska vilja ta emot oljan.

Rysk-saudiskt priskrig
Prisraset på olja, som pågått i flera månader, har redan fått ett namn: det rysk-saudiska oljepriskriget. Ingen vill ge upp sina marknadsandelar, och den sänkning i produktionen man kommit överens om är visserligen historiskt stor, men långt ifrån vad som hade behövts. Produktionen av olja har därför fortsatt trots den minskade efterfrågan, vilket i sin tur fått priserna att kollapsa över hela världen.

Det som ligger bakom den minskade efterfrågan är den minskade ekonomiska aktiviteten kopplat till coronaviruset, där framför allt efterfrågan på flygbränsle och bensin sjunkit drastiskt. Oljan har dock sjunkit avsevärt mer än priset på andra råvaror under coronakrisen. Saudiarabien ligger inte bara i priskrig med Ryssland, utan försöker även bli av med den nya konkurrenten, skifferoljan i USA, som utvinns med så kallad fracking.

Denna industri har haft en boom de senaste åren och gjort USA självförsörjande på olja, något man inte varit på flera decennier. Saudiarabien sade offentligt år 2016 att avsikten med det prisras som man då orsakade var att slå ut USA:s frackingindustri. Då tryckte man ned oljepriset från över 100 dollar per fat till under 25, men det räckte inte mer än till att bromsa utbyggnaden av nya frackinganläggningar.

Fracking olönsamt
Fracking är mycket dyrare än att pumpa upp oljan ur den saudiska öknen eller ryska taigan. Ett fat skifferolja kostar omkring 36 dollar att producera och transportera, medan motsvarande fat olja kostar under 10 dollar för Saudiarabien och cirka 19 dollar för Ryssland.

Enligt offentliga siffror har nya skifferfält exploaterats i en rasande fart de senaste åren i USA och produktionen nådde nya rekordnivåer så sent som i mars. Priskraschen ledde nu till att produktionen minskade med nästan 10 procent på bara någon dag. Redan tidigare under våren har flera oljeproducenter i USA gått i konkurs, och om priset stannar kvar på låga nivåer kommer personal att sägas upp och den infrastruktur som oljeproduktionen kräver kommer att säljas ut eller skrotas.

”Man kan inte bara aktivera infrastrukturen för olja igen. Återuppstart är omöjlig och projekten måste göra om från början”, skriver newstarget.com och hänvisar bland annat till att kompetensen kommer att skingras för vinden och jobba med annat när det är dags att återstarta oljeutvinningen.

Oljan är inte bara viktig för USA:s ekonomi, utan även strategiskt för att inte vara beroende av länder som Saudiarabien, Venezuela eller Ryssland. Det är också i det ljuset som analytiker tolkar president Donald Trumps utspel mot Iran den 22 april om att sänka deras patrullbåtar. Hoten höjde dock bara oljepriset högst temporärt.

Tillfällig kollaps med permanenta effekter
Terminskontrakt som ligger lite längre fram i tiden har också sjunkit, men inte alls lika mycket som majkontraktet. Olja som ska levereras i augusti gick till exempel bara ned till cirka 20 dollar per fat som minst. För leverans av olja nästa år är priset i dag 30 dollar. Men även om oljeprisets kollaps till negativa nivåer är tillfälligt, talar vissa bedömare om en potentiellt enorm skada för världsekonomin.

Utöver energisektorn drabbas även finanssektorn stort, banker och andra aktörer som spekulerat i en uppgång av oljepriset när det låg på rekordlåga 20 dollar har istället fått se sina investeringar gå upp i rök. Men det är inte bara de som spekulerat i stigande priser som drabbas. Det negativa oljepriset riskerar att utlösa även fenomenet ”counterparty risk”, vilket innebär att den som framgångsrikt spekulerat i fallande priser – ofta med hjälp av så kallade optioner – aldrig kommer att få sina pengar av motparten som inte längre kan fullfölja kontraktet på grund av ekonomiskt trångmål. Följdeffekterna kan bli enorma och smitta av sig på hela den finansiella sektorn.

Vissa bedömare spekulerar nu i att USA kommer att försöka få upp priset på olja på olika sätt. Inhemskt kan det göras genom till exempel stödköpsprogram och/eller importförbud från utlandet. Att genomföra något sådant är dock inte lätt och många spår därför en längre tid av låga oljepriser och därmed betydande svårigheter för den amerikanska ekonomin.

På sikt ger dock billig energi ekonomin en skjuts och den kan underlätta återhämtningen efter att pandemin släpper sitt grepp om världen. När den kinesiska och indiska ekonomin gick på högvarv och växte kraftigt 2008 nåddes en all-time-high för oljepriset med 147 dollar per fat.

Olle Felten: ”Har politikerna något vett i huvudet bör de inse värdet av självförsörjning nu”

0
Folktomt. Coronakrisen slog hårt mot restaurangbranschen, men livsmedelsbranschen ser ett uppsving. Foto: Nya Tider

NyT: En hel värld har vänts upp och ned av de senaste månadernas viruskris, och inte minst ekonomin har tagit stryk. Hur ser du som ekonomiskt insatt på situationen, är du oroad?

– Det är både oroande och spännande det som händer faktiskt. Man kan inte annat än att vara oroad eftersom allt händer så fruktansvärt snabbt. Det var bara några månader sedan som vi kunde läsa om att länder långt borta hade fall av Covid-19, och nu befinner vi oss i en situation där företag av alla storlekar går i konkurs på löpande band. Det är en väldigt dramatisk utveckling. Det är klart man blir orolig för vad som ska hända ekonomiskt i samhället.

Olle Felten, före detta riksdagspolitiker och ledamot i Riksbanksfullmäktige, menar att det är klokt att ta ut kontanter och förvara hemma utifall det blir tomt i uttagsautomaterna. Foto: Privat

NyT: Krisen har slagit extra hård mot bland annat flygbranschen, turismnäringen och klädindustrin. Vilka branscher är det som går bra just nu?

– Livsmedelsbranschen till exempel, den går alldeles utmärkt. De har nog aldrig sålt så mycket under en marsmånad som i år. Lustigt nog såldes det mängder av toalettpapper, och det ryktades till och med om hamstring av toapapper för att sälja dyrt. Men är det någonting vi inte behöver oroa oss för i Sverige så är det just brist på toalettpapper, den produktionen går utmärkt.

Man kan även se att företag och branscher försöker anpassa sig till de rådande omständigheterna, och jag tror att IT-branschen kommer att se en rejäl uppgång nu när folk söker sig till nätet istället för att umgås fysiskt med varandra i kristider. Nu när folk i hög grad stannar hemma går det även bra för bygghandeln – många som har hus och lantställen passar på att renovera och hemmafixa för att hålla igång.

NyT: I en artikel i Nya Tider skrev du om farorna med att Kinas produktion och industrikapacitet minskat, och hur det kan påverka Sverige och Europa negativt. Nu ser det dock ut som att det värsta är över i Kina. Hur kommer det att se ut i produktionen i Kina nu den närmaste tiden?

– Det kommer nya rapporter och uppgifter lite då och då. Det blev en tydlig tvärnit i kinesisk produktion, inom vissa regioner åtminstone. Scania rapporterade att 7 av deras 15 fabriker i Kina i princip stod still, och det fick enorma konsekvenser. Hela problemet är egentligen det ”globalistiska tankesättet” och just-in-time-samhället – att allting ska produceras och levereras precis när behovet finns och att vi därför inte ska ha några reservlager. I och med att många svenska industrier har sin komponenttillverkning i Kina så fick det ganska naturligt stora konsekvenser när landet helt plötsligt slutade leverera.

Klädindustrin är ett annat bra exempel där produktionen i det närmaste stoppas om länder som Kina inte kan producera och leverera kläderna som exempelvis Sveriges klädbutiker är beroende av. Sårbarheten kommer sig av att företag väljer att ta produktionen till länder där arbetarna har så låga löner som möjligt. Bangladesh är ett typexempel där många klädjättar väljer att låta sina kläder tillverkas där arbetare i många fall bara får några kronor i timmen för sitt arbete. Det är klart att det ur ett ekonomiskt perspektiv är svårt att konkurrera med sådana priser, men samtidigt visar detta hur sårbart systemet är. Men som det ser ut nu gällande Kina så börjar man få igång sin industri igen.

NyT: Hur tror du att synen på inhemsk matproduktion kommer att påverkas hos gemene man efter corona-krisen?
– Man blir nog mer medveten om behovet. Finns det något vett i huvudet på politikerna borde de inse värdet av inhemsk matproduktion i och med viruskrisen. Vi behöver skapa bättre förutsättningar för lantbruket och för våra egna bönder.

NyT: Är regeringens krispaket nog för att hålla småföretagen flytande genom krisen?

– Nej, absolut inte. Det första som hände var att finansministern sade att vi nu ska skapa likviditet via skattekontot, det var nästan bedrägeri skulle jag säga, eftersom det innebar att om man skulle utnyttja de möjligheterna så skulle man alltså få uppskov med att betala skatt och moms, och det innebär ju att man lånar av staten. Dessutom skulle man få betala en ganska hög ränta som jag har för mig ligger på mellan 5-6 procent, plus en särskild avgift.

Den fick man senare sänka på grund av hård kritik. Anledningen till att man skulle få ett sådant uppskov torde ju rimligtvis vara att man inte har några pengar att betala för, men då blir effekten att man samlar på sig nya skulder. Många företag som behöver använda sig av den möjligheten skulle enkelt kunna hamna i en situation där de drar på sig så höga skulder att de enligt lagen skulle tvingas begäras i konkurs, eftersom de har ätit upp halva sitt aktiekapital.

NyT: Riksbanken kom med ett stödpaket till företagare, men detta skulle gå via bankerna. Det här stödpaketet var på 500 miljarder kronor. Har du några tankar kring riksbankens stödpaket?

– Ja, detta var ett krispaket som inte riktades direkt mot företagen, utan det riktades till just bankerna och syftet med paketet var att se till att bankerna inte skulle kunna säga att de inte har pengar att låna ut. Samtidigt – för att bankerna ska kunna låna ut dessa pengar måste de göra det på kommersiella villkor, det vill säga att man inte får låna ut pengar till företag som är konkursmässiga. Men det är ju just de företag som blir konkursmässiga i och med krisen som behöver lån. Det blir en knepig situation. Jag tror inte att det kommer att utnyttjas särskilt mycket om jag ska vara ärlig, i vart fall inte av småföretagen.

NyT: Vad kan man som privatperson göra för att klara sig igenom krisen ekonomiskt?
– Det beror såklart på ens förutsättningar, men har man sparpengar skulle man vidtagit åtgärder redan för ett par månader sedan, som exempelvis lämnat osäkra tillgångar, som aktier, i större utsträckning. När det börjar krisa bör man plocka undan tillgångar från högriskpapper, till exempel aktier inom vissa branscher, och flytta besparingarna till säkrare tillgångar. Nu har vi sett en jättenedgång på börsen, som delvis börjat att återhämtas, och att sälja i detta läge är nog inte så bra. En bransch att satsa på i kristider kan till exempel vara vårdbranschen.

NyT: Är det klokt att köpa guld och silver nu?
– Har man pengar över så kan man säkra sig och köpa guld och silver, men att köpa det för sina sista sparpengar tror jag är oklokt. Skulle ekonomin totalkrascha är guld förstås någonting mycket säkert att ha, men då ska ekonomin verkligen krascha. Det klokaste att göra nu är nog att ta ut såpass mycket kontanter att man klarar sig om, eller snarare när, det blir tomt i uttagsautomaterna.

Arbetslösheten högre än väntat – vårpropositionen redan överskriden

0
2020 skulle Sverige ha EU:s lägsta arbetslöshet. Nu ser det istället ut som att det kan bli vår högsta sedan Depressionen på 1930-talet. Foto: Rastislav Polak

Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) är nu arbetslösheten “på väg mot elva procent”, rapporterar TT. Så hög har arbetslösheten bara varit en gång tidigare i modern tid: 1997. Skulle arbetslösheten fortsätta upp över elva procent så måste man gå tillbaka till 1930-talet och den så kallade Depressionen för att hitta lika höga siffror.

– Det är ett allvarligt ekonomiskt läge. Men det är också tydligt att de åtgärder vi tar gör skillnad, hävdar Magdalena Andersson.

I propositionen målade man upp två scenarion där BNP i år minskar med fyra respektive tio procent, och arbetslösheten stiger till nio respektive 13,5 procent. Men redan veckan efter kan det alltså konstateras att arbetslösheten är högre än i det lägre huvudscenariot som regeringen räknade med i förra veckan. Och finansministern tror nu att BNP kan minska med sju procent i år.

– Vi har fått in en del indikatorer på att krisen är djupare än vad vi bedömde i vårpropositionen, säger Andersson.

Analys: Regeringens åtgärder klarar inte småföretagen

0
Finansmarknadsminister Per Bolund och finansminister Magdalena Andersson presenterar det nya krispaketet för att rädda företag undan coronavirusets effekter, den 2 april 2020. Bild: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Flera åtgärder riskerar bli skuldfällor
De allra största åtgärderna handlar om att tillhandahålla kapital för kreditgivning, Riksbankens lånegaranti till bankerna på 500 miljarder och möjligheten för alla företag att låna av staten för att kunna skjuta upp betalningen av skatter och moms som totalt kan uppgå till 300 miljarder kronor. För småföretag med liten balansräkning och ett lågt eget kapital, som är en vanlig situation för många småföretag, är dessa åtgärder inte en framkomlig väg att gå.

Enligt aktiebolagslagen måste en kontrollbalansräkning upprättas när företagets egna kapital är mindre än halva aktiekapitalet. Ökad skuldsättning, till exempel avseende skatt, i kombination med minskade intäkter riskerar att snabbt leda till en sådan situation, med risk för konkurs. För många småföretagare blir därför sådana åtgärder en farlig skuldfälla.

Aktiebolagslagen har ingen ”corona-klausul”, som gör att man kan driva företaget med negativt kapital. Det är en strikt lagstiftning som tvingar styrelsen att begära företaget i konkurs om förutsättningarna för det är uppnådda. Görs inte det kan styrelseledamöterna bli personligt betalningsskyldiga för bolagets skulder.

Småföretagare i krisbranscher måste därför vidta alla mått och steg de kan för att minska sina kostnader i en situation när kundunderlaget viker och intäkterna uteblir. Det kan innebära tämligen drastiska åtgärder, till exempel att säga upp all personal som inte måste finnas för att företaget skall kunna arbetas upp igen när krisen är över, förhandla om kostnadsdrivande kontrakt och kanske till och med sänka sin egen lön under en period.

Effekten av de olika stegen i den nya möjligheten att korttidspermittera personal. Kostnaden delas mellan arbetsgivare, arbetstagare och staten. Bild: Tillväxtverket

Många debattörer har också pekat på att just småföretagen, i de branscher som drabbas värst av coronapandemin, måste få bättre stöd. Företagen har ju inte orsakat problemen själva och har ingen möjlighet att påverka situationen. Stöden till dem måste därför också anpassas efter just de små företagens specifika problembild och behov. Alternativet kommer att kosta ännu mer.

Korttidspermittering – bra men otillräckligt
I Nya Tider v.14/2020 beskrev vi några av de olika åtgärder som regeringen vidtagit i sina krispaket översiktligt. Korttidspermittering av personal med stöd av bidrag från staten samt sänkta arbetsgivaravgifter är de förslag som har chans att bli mest verkningsfulla.

Korttidsarbete går ut på att företag kan deltidspermittera personal, där den anställde får behålla 92,5 procent av sin lön, arbetsgivarens kostnader minskar och staten står för mellanskillnaden, upp till 45 procent av arbetskraftskostnaden.

Syftet med åtgärden är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när problemen kring coronasmittan lugnat ner sig. För företag som lever på dagliga intäkter och som blir av med sina intäkter över en natt, blir situationen snabbt kritisk. Situationen har uppstått i flera branscher.

Det är en mycket obehaglig känsla att som småföretagare se sitt livsverk hamna i kris. I de allra flesta fallen är det en emotionellt nästan omöjlig tanke att från en dag till en annan vända strategin i sitt dagliga arbete från att tillgodose kundernas önskemål till att avveckla stora delar av verksamheten och säga upp sin personal.

I små företag blir relationen mellan företagaren och personalen ofta väldigt nära, vilket gör situationen än svårare. Korttidsarbete är därför en viktig möjlighet för att klara sig igenom tillfälliga kriser på grund av yttre omständigheter.

Många länder har sedan länge sådana system på plats, och det gick därför snabbt för företagen i till exempel Finland att aktivera den möjligheten. Norge och Danmark ligger inte långt efter. Systemen ser lite olika ut, men generellt är ersättningsnivån väsentligt högre i samtliga de tre nordiska grannländerna än det nya svenska systemet.

Ett problem för svensk del är att åtgärden inte aktiverades förrän den 7 april, visserligen med möjlighet till retroaktiv ersättning från den 16 mars. Redan då fanns det många tusen ansökningar på hög. Risken att det kommer att ta tid för företagen att få ut sitt stöd är stor, eftersom ansökningarna skall hanteras utan förberedda rutiner. Allt sker på en gång i en akut fas för alla parter. Det är så Sverige har valt att förbereda sig för kriser, det vill säga inte alls.

Omfattande krav för bidraget
Kraven som skall uppfyllas för att kunna använda sig av korttidsarbete är omfattande och kräver individuell bedömning av varje företag. Tillväxtverket, som skall hantera ansökningarna, måste därför bygga upp en helt ny och mycket omfattande hantering av de tiotusentals ansökningar som kommit in redan innan ansökningarna började behandlas. Man kan på goda grunder anta att det kommer att ta lång tid för vissa företag att få ut de stödpengar som åtgärden skall generera.

Ett av kraven går ut på att företaget inte får ha skatteskulder hos Kronofogden och man får inte ha uppnått gränsen för att tvingas upprätta en kontrollbalansräkning. Det senare betyder att många företag som valt att ansöka om anstånd med betalningen av skatt och moms, inte kommer att kunna utnyttja möjligheten till korttidsarbete. Det paradoxala kan alltså uppstå, att en del av de åtgärder som regeringen använder för att stödja företagen bidrar till att stjälpa andra åtgärder.

Ett annat viktigt krav är att man som företag måste ha vidtagit alla andra åtgärder som står till buds för att minska sina kostnader, innan man ansöker om korttidsarbete. Det kravet innebär att man, i många fall, kommer att tvingas säga upp en del av den personal som man skulle kunna behålla med korttidsarbete under några månader, för att bli berättigade till att få ta del av åtgärden. Man riskerar alltså att hamna i ett slags moment 22; ”säg upp personal, annars får du inte bidrag för att behålla dem”.

Det finns dock inget generellt krav på att säga upp viss personal, men Tillväxtverket måste göra en bedömning av förhållandena hos den aktuella arbetsgivaren. En sådan situation riskerar att leda till både fördröjningar och risk för godtycklighet, som kan bidra till konkurser innan bidragen hinner betalas ut. Riskerna för att oseriösa företag missbrukar situationen måste också beaktas.

Effekten av den svenska senfärdigheten syns i statistiken. Sedan 1 mars har cirka 50 000 personer varslats om uppsägning. Svenskt Näringsliv varnar för att upp till 30 000 företag kan tvingas i konkurs om inte mer görs för att hjälpa krisbranschernas företag.

Huvudinriktningen i deras förslag är att öka bidragsnivån för korttidsarbete. Det har också Moderaterna, med stöd av övriga oppositionen, föreslagit till riksdagen. I skrivande stund avvaktar dock regeringen och fler företag får problem.

Analys: Coronapandemin riskerar leda till upplopp

0
Industrimagnaten Jacob Wallenberg, styrelseordförande i investmentbolaget Investor, varnar i en intervju i Financial Times för att vi riskerar att se dramatisk arbetslöshet, social oro, våld och lidande i spåren av Coronapandemin. Foto: Wikipedia/VisbyStar

Rekordsnabb ökning av varsel om uppsägning
Resultatet efter bara några få veckor är skrämmande. Arbetsförmedlingen offentliggjorde den 30 mars ny statistik över antalet varsel om uppsägning från mars månad. Man konstaterade då att 36 800 personer varslats under månaden, varav hälften den sista veckan i mars. Det är nästan exakt tolv gånger fler än normalt för årstiden och all-time-high för Sverige under en månad. Det är fler än under de båda senaste finanskriserna. De nya korttidspermitteringarna ökar också snabbt.

Konkurserna har redan börjat öka. Den 1 april släppte UC, Upplysningscentralen, konkursstatistiken för mars månad. Det är mycket skrämmande läsning. Jämfört med mars förra året har antalet konkurser ökat med 9 procent totalt i Sverige. Värst utsatta är restaurangbranschen och transportsektorn med en ökning på 123 respektive 105 procent! Antalet företag som går in i rekonstruktioner är, enligt UC, cirka fem bolag per dag mot normalt cirka en per tre dagar i mars. Rekonstruktion är en åtgärd som ofta föregår en konkurs.

Samhället extremt sårbart
I en ledarartikel i Norrköpings Tidningar den 31 mars konstaterar ledarskribenten att den svenska livsmedelskedjan är extremt känslig för störningar. Det handlar om livsmedelskedjornas just-in-time-filosofi. I princip all verksamhet i samhället står och faller med effektiva transportkedjor, minimala lager och dagliga leveranser.

Beredskapen för problem i leveranskedjan är nära noll. Nästan alla de buffert- och beredskapslager som vi tidigare haft är avvecklade. Allt måste fungera från dag till dag, året runt, för att samhället inte skall kollapsa.

Att effekterna blir så alarmerande, redan efter några veckor in i ett pandemiskt virusutbrott, är en övertydlig illustration av att det globalistiska just-in-time-samhället inte fungerar. Varje icke-trivial störning i ett hörn av världen riskerar att påverka ekonomin i resten av världen.

Wallenberg varnar för upplopp
I en intervju i Financial Times uppmanar Investors styrelseordförande Jacob Wallenberg, alla att vara förberedda för kommande konsekvenser av coronaviruset. Han menar att vi riskerar att få en krympande ekonomi, med uppemot 30 procent. Han spår också en lika hög arbetslöshet. Det vore mycket allvarligt för Sverige om vi hamnar där. Just nu tyder det mesta på att vi är på väg åt det hållet.
Wallenberg skräder inte orden i intervjun:

– Det kommer inte att ske någon återhämtning. Det kommer att vara social oro, våld och socioekonomiska konsekvenser, dramatisk arbetslöshet. Invånare kommer att lida.

Om Wallenbergs scenarion skulle bli verklighet, kan vi få se plundrade transporter och butiker, ökande gängkriminalitet och en allmän ödeläggelse som kan komma att urarta till rena gatustrider. Vi får innerligt hoppas att det inte går så långt, men man bör tänka tanken att det kan hända och ha en egen plan för hur man skall agera i en sådan situation.

Utvecklingen kan möjligen lindras något av regeringens senaste krispaket, som denna gång riktades mot arbetslösheten. Åtgärden innebär att a-kasseersättningen ökar till max 1 200 kronor per dag, samt att kraven för att få ersättning minskar. Åtgärdspaketet beräknas kosta knappt elva miljarder kronor. Syftet är att minska risken för att många unga med korta anställningar blir utan försörjning. Paketet innehåller också utbildningsinsatser.

Coronakrisen kan bli långvarig
Brittiska forskare vid Imperial College i London har gjort långtgående studier för att försöka förstå hur pandemin bör hanteras för att minimera påverkan på samhället. Storbritannien följde i början samma strategi som Sverige, med ganska små ingrepp och restriktioner. Efter gruppens senaste rapport ändrades britternas strategi till att mer likna övriga länders mer långtgående åtgärdsprogram.

Forskare vid Imperial College i London menar att den bästa metoden för att hantera coronapandemin är att vi får många små sjukdomstoppar. Då blir det begränsningar och lättnader i flera omgångar ända fram till 2022. Bild: Imperial College/ Science

Forskarnas slutsats var i korthet att, genom hårda restriktioner, kapa topparna i antalet svårt sjuka för att se till att sjukvårdens resurser räcker till för att ta hand om både coronapatienter och andra patienter. När man ser att belastningen på sjukvården minskar kan man till exempel öppna butikerna igen, där människor återigen kommer att smitta varandra men i en kontrollerad takt. Enligt deras prognosmodell kan man på så sätt portionera ut de sjuka i lagom doser som sjukvården hinner ta hand om.

Den stora baksidan, och risken för långsiktigt allvarliga ekonomiska konsekvenser, är att hela processen kommer att ta tid. Lång tid. Enligt deras senaste prognos, som presenterades den 16 april, är coronaviruset inte besegrat förrän under början av 2022 – två år. Under tiden måste också mycket strikta restriktioner avlösas av lite friare perioder, ett flertal gånger. Det ger en betydligt dystrare bild av framtiden än vad som hitintills har kommit fram i svensk media.

Uppgifter från Folkhälsomyndigheten har pekat på att vi har en topp i effekterna någon gång i maj. Detta för att man i Sverige föredrar att ha en hög topp på kortare tid. Vad det ställer till med i sjukvården har vi bara börjat se effekterna av än så länge.

Kort sagt kan en utdragen process enligt den brittiska modellen komma att få mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser. En kortare, med högre toppar, skulle kunna försätta sjukvården i totalt kaos med många dödsfall.

Den utdragna varianten kan också innebära att många som varit sjuka och tillfrisknat kommer att kunna återgå till arbetet successivt och bidra till den nystart vi alla vill se. Efter hand som allt fler tillfrisknat kan vi alltså se någon slags ljus i tunneln, troligen efter längre tid än vi hitintills trott. Egna förberedelser kommer därför, oavsett vägvalet, att bli allt viktigare för väldigt många.

Viktigt att vara förberedd
I media har vi, i coronakrisens inledningsskede, hört och sett myndighetsföreträdare tydligt markera att det i Sverige absolut inte finns någon risk för att vi skall drabbas av brist på livsmedel. Det bör vara en väckarklocka för alla som blickar framåt, lite mer än bara till imorgon. När hela samhällsstrategin bygger på att allt fylls på senast nästa dag därför att man inte har några lager av någonting, måste den enskilda medborgaren ta ett större personligt ansvar.

Att ”preppa” förnödenheter enligt MSB:s sjudagarsregel har många redan gjort, men långt ifrån alla. Sju dagar kan låta mycket för den som är van att handla sin mat varje dag, men med en mer realistisk krishantering bör man nog sikta på en betydligt längre period, allra minst en månad. Lika viktigt som mat är vatten, basala mediciner och utrustning för att klara av att laga mat utan elektricitet.

Även kontanter är en bra sak att bygga upp en buffert av. I värsta fall kan vi hamna i en situation med stora störningar i de elektroniska betalningssystemen. Risken för att uttagsautomaterna töms snabbt eller vandaliseras i en allvarlig situation är uppenbar. Sverige har också ytterst få uttagsautomater, vilket ökar risken.

Samhällets viktigaste funktioner kommer att ta stryk om och när många nyckelpersoner i kritiska områden blir svårt sjuka. Vi vet bara inte riktigt hur.

Coronavirusets effekter ökar snabbt, fler krispaket samtidigt som konkurserna ökar

0
Finansminister Magdalena Andersson presenterar det nya krispaketet för att rädda företag undan Coronavirusets effekter, den 25 mars 2020. Bild: Regeringens pressbild

Snabb problemutveckling i spåren av Sars-CoV-2
I min första artikel om coronakrisens följder, i Nya Tider v.12/2020, pekade jag på problemet med Just-in-time-strategins och globaliseringens risker, när flera viktiga producentländer till stor del stängde sin produktionsapparat. Insatsvarorna kan inte längre levereras och hela industrier riskerade att tvingas stänga i väst, inte minst i Sverige. Att effekterna blev just det kunde vi konstatera genom ett antal exempel i uppföljaren i Nya Tider v.13/2020. I denna artikel går vi igenom regeringens företagspaket, som presenterades den 16 och 25 mars. Större delen av besöksnäringen, hotell- och konferensbranschen, flygbranschen och några av våra största industriföretag har stängt ner eller kör på minimal sparlåga. Konkurserna har redan börjat öka och behoven av stöd växer snabbt.

Regeringens krispaket 1 – 16 mars – Stärkt likviditet genom anstånd med skattebetalning
Ambitionen är att företag, genom att begära anstånd med att betala in skatt, sociala avgifter och moms till Skatteverket, skall kunna stärka sin likviditet och därigenom klara krisen bättre när effekterna av coronasmittan drabbar dem. Man skall dock vara medveten om att åtgärden innebär en ökad skuldsättning, som är belagd med både ränta och en särskild avgift. För många företag är detta förknippat med en stor risk, eftersom åtgärden innebär att man ökar sin skuldsättning. Det kan i sig leda till att man riskerar att hamna i soliditetsproblem istället, vilket kan leda till att man tvingas i konkurs.

Det blir också intressant att se hur Skatteverket tolkar denna åtgärd. Flera tusen företag har redan ansökt om uppskov med skatteinbetalningen. Skatteverket har i skrivande stund inte börjat hantera anståndsansökningar som gjorts med utgångspunkt från regeringens nya förslag, eftersom lagändringen inte träder i kraft förrän den 7 april. Med nuvarande regler kan Skatteverket vägra anstånd, och då kan verket i stället i vissa fall kräva betalning av ägare eller styrelse.

Staten tar över karensdagen och sjuklöneansvaret i två månader
Genom förslaget tar staten hela kostnaden för alla sjuklönekostnader under april och maj. Karensdagen vid sjukdom tas bort för den anställde fram till och med 31 maj, och sjukpenning betalas ut även för den första sjukdagen. Även egenföretagare ersätts genom att de får en schabloniserad sjukpenning för dag 1 till 14.

Företagare med enskild firma och handelsbolag är särskilt utsatta för höga risker när sjukdom eller andra orsaker sätter käppar i hjulet för verksamheten, eftersom man alltid är personligt betalningsansvarig för företagets skulder. Denna åtgärd är därför särskilt viktig för just den kategorin företagare.

Alla företag drabbas dock hårt ekonomiskt av hög sjukfrånvaro. Sjuklöneansvaret för arbetsgivare är generellt sätt en mycket kontroversiell fråga, som varit och är en källa till många konkurser bland småföretagare som inte har råd att betala lön till frånvarande personal.

Korttidspermittering – ett direkt stöd
Förslaget går ut på att företag kan deltidspermittera personal och få delar av kostnaden betald av staten. Den anställde får behålla 90 procent av sin lön och arbetsgivarens lönekostnader minskas med mellan 19 och 53 procent, beroende på hur stor del permitteringen avser. Staten står för mellanskillnaden, upp till 45 procent av arbetskraftskostnaden. Syftet med åtgärden är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när problemen kring coronasmittan lugnar ner sig. Åtgärden har initierats av, i första hand, företagarorganisationer.

Regeringens krispaket 2 – 25 mars – Uppskov med skattebetalning, hyresrabatter och sänkta socialavgifter
Regeringen säger sig vilja stärka likviditeten för hela företagssektorn och lägger till möjligheten att begära uppskov med inbetalningen av moms även för småföretag med helårsredovisning. Denna åtgärd är en utvidgning av det första förslaget, med samma riskmoment och kostnader som beskrivits ovan.

Vissa särskilt utsatta branscher stöttas med statligt stöd till hyresrabatter. Staten bär 50 procent av hyresnedsättningen upp till 50 procent av den fasta hyran. Stödet ska kunna sökas i efterhand och gälla för perioden 1 april – 30 juni.

Minskningen av sociala avgifter innebär minskade kostnader för företagen, med 21,2 procent av löner upp till 25 000 kronor för max 30 anställda. Åtgärden gäller från mars till juni. För många företag innebär coronarelaterade problem att man blir av med ett par eller några månaders intäkter. Att bara skjuta upp kostnaderna till framtiden, betyder en kraftigt minskad lönsamhet, kanske under flera år. Många företag kommer inte att klara av sådana kostnadsökningar. Därför är kostnadsminskningen viktig.

Statlig lånegaranti till mindre företag
Förslaget innebär att staten garanterar 70 procent av nya lån som bankerna ger till företag som fått ekonomiska svårigheter till följd av det nya coronaviruset. Denna åtgärd löser en del av de problem som många pekat på med de 500 miljarder kronor som Riksbanken skapat för att bankerna skall kunna låna ut pengar till företag som får problem i Coronavirusets spår.

Eftersom bankerna blir kreditansvariga gentemot Riksbanken, måste de kräva säkerhet av företagen och företagen som behöver lånen har ofta brist på säkerheter, eftersom lånebehovet uppkommer till följd av bristande lönsamhet. Genom att staten lämnar lånegaranti, blir det lättare för företagen att kunna få de aktuella lånen.

Ökad avsättning till periodiseringsfond
Genom åtgärden kommer enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag att kunna sätta av hela sin vinst för 2019 och därmed skjuta upp beskattningen. Om företaget gör förlust under 2020, kan vinsten från 2019 kvittas mot 2020 års förlust. För företagarna betyder det att skattekostnaden kommer att minska kraftigt, vilket innebär ett mycket välkommet direkt stöd till denna grupp företag. Om coronakrisen inte blir alltför långvarig kan en sådan åtgärd bidra till att många företag klarar sig igenom krisen någorlunda helskinnade.

Strukturproblem återstår
Ett mycket omfattande problem för väldigt många företag, inte minst småföretag, är att man har alldeles för lite eget kapital och väldigt små reserver i form av sparade pengar. Det beror till stor del på att det inte finns särskilt stora möjligheter att spara oskattade pengar i företagen, oavsett bolagsform.

Ett förslag som ibland diskuteras är att införa en, frivillig eller tvingande, avsättning av en del av varje års vinst till ett skattefritt riskkonto. Finessen med ett sådant sparande, i jämförelse med periodiseringsfonderna, är att pengarna finns på ett konto. Det blir inte bara en bokslutsåtgärd. Man skulle därigenom kunna bygga upp en krisfond med pengar, som får användas i specifika situationer när företaget hamnar i svårigheter, till exempel för att täcka lokal- eller personalkostnader och skatter och inte kunna användas för vinstutdelning.

En sådan ordning skulle stärka såväl företagens möjligheter att överleva framtida kriser och minska statens kostnader för att rädda företag som hamnar på obestånd. Det skulle stärka Sveriges framtida motståndskraft mot kriser av den typ vi nu ser.

Alternativ för Tyskland: Avbryt sanktioner mot Ryssland för att rädda Tysklands ekonomi

0
Alternativ för Tyskland vill ha ett slut på sanktionerna mot Ryssland för att rädda den tyska ekonomin. Foto: AfD.

Partiet anser också att Ryssland bör få sin plats i olika befintliga transnationella organ och förbund återställd. G7-gruppen, där Ryssland var medlem 1997-2014, nämns som ett exempel. Partiet kommer att lägga fram sitt förslag till bundestagen, det tyska parlamentet, så fort motionen godkänts av AfD:s utrikespolitiska arbetsgrupp.

Resonemanget som partiet för är att den tyska ekonomin kommer att drabbas av förluster på upp till åtta miljarder euro per år till följd av sanktionerna mot Ryssland. Samtidigt som den tyska ekonomin står inför en nedgång på grund av coronakrisen. Den ekonomiska produktionen väntas minska med fem procent eller ännu mer under innevarande år.

”Det snabbaste möjliga upphävandet av sanktionerna mot Ryssland skulle vara både kostnadsneutrala och ett effektivt ekonomiskt stimulanspaket i tider präglade av coronakrisen”, säger AfD:s parlamentasgrupp, enligt Junge Freiheit.

Dessutom kräver Alternativ för Tyskland att det tyska-ryska samarbetet inom forskning och utveckling ska främjas och utvidgas. Som ett exempel på ett sådant samarbete anför den parlamentariska gruppen samarbetet mellan ryska och japanska forskare som tillsammans utvecklade ett mobilt coronatest-kit, som ska börja massaproducerades denna månad. Testkitet har redan förbeställts av flera sjukhus, bland annat i Österrike.

Sanktionerna mot Ryssland härrör från den USA- och EU-ledda statskuppen mot Ukrainas demokratiskt valda president Viktor Janukovytj 2014. Som svar på kuppen annekterade Ryssland den strategiskt viktiga, ryskspråkiga halvön Krim som sedan Sovjetunionens sammanbrott 1991 tillhört Ukraina. I en folkomröstning, som sedermera förklarades ogiltig av FN, bekräftade invånarna på Krim det nya ryska styret.

I mars 2014 införde därför cirka 40 länder, bland annat alla EU:s medlemsländer och USA, sanktioner mot Ryssland. Sedan dess har strikta finansiella sanktioner mot ett antal ryska banker och industrikoncerner varit gällande.

Analys: 500 miljarder kronor till bankerna för att hjälpa coronadrabbade företag

0
Riksbanken ställer 500 miljarder kronor till bankernas förfogande, utan ränta, för utlåning till företag som får problem på grund av coronaviruset. Företagen måste dock kunna sätta upp säkerheter som godtas av deras bank för att få möjlighet att låna. Bild: Riksbanken

Riksbanken skapar 500 miljarder nya kronor
Riksbanken skapar 500 miljarder kronor som kan lånas ut till bankerna till noll procents ränta. Genom denna åtgärd sätter Riksbanken en hård press på bankerna att tillhandahålla krediter till livskraftiga företag som får likviditetsproblem på grund av bristande marknader i coronavirusets spår.

Målet för Riksbankens åtgärd är att göra det möjligt för bankerna att låna ut mer till icke-finansiella företag. Åtgärden sätter därmed press på bankerna att erbjuda företag med likviditetsproblem, men som har en god soliditet, lån för att klara av de prövningar som följer av coronaviruset.

För företag med en sviktande soliditet, det vill säga de som saknar säkerhet för nya lån, riskerar de nya pengarna från Riksbanken dock att bli ett slag i luften. Bedömare menar att pengarna möjligen kan hjälpa bankerna, eftersom de flesta företag som har behov av lånen har det på grund av en snabbt sviktande lönsamhet på grund av coronavirusets effekter.

Vid en presskonferens den 13 mars sade riksbankschefen Stefan Ingves:

– Jag utgår från att bankerna gör vad de ska med de här pengarna. Banker har hävdat under lång tid att de är synnerligen välkapitaliserade. Nu är det upp till bevis.

Riksbanken menar att åtgärden skall ses som en slags försäkring mot att det saknas pengar för krediter i samhället.

Riksbanken har därefter också beslutat att utöka köpen av värdepapper med upp till 300 miljarder svenska kronor i år. Dessa pengar svarar mot ett krispaket på upp emot 300 miljarder som regeringen offentliggjorde den 17 mars. Syftet är att underlätta för företagen att klara krisen. Åtgärderna är dock, långsiktigt, mycket små eftersom de till stor del handlar om att ge företag kredit på skatteinbetalningar som måste betalas senare. Åtgärden innebär att staten lånar upp 300 miljarder kronor, som Riksbanken skapar genom sina utökade köp av värdepapper.

Allt fler restauranger och kaféer känner av den snabbt minskade kundtillströmningen på grund av coronasmittan. Lokalerna blir allt tommare på gäster. Foto: Flickr

Snabb negativ spiral för ekonomin
I spåren av coronavirusets snabba spridning i Sverige har vissa branscher tagit enormt mycket stryk redan i inledningsskedet av krisen. Flygbranschen och hela turistnäringen är två sådana exempel, där verksamheten i stor utsträckning redan stannat av. Det får givetvis enorma konsekvenser för alla företag i dessa branscher. SAS aviserade till exempel att varsla 10 000 personer, cirka 90 procent av hela personalstyrkan, om korttidspermittering eller uppsägning.

Många företag i besöksnäringen har sett sina kunder avboka i stort sett alla redan bokade events och inga nya kommer in. Väldigt många företag i besöksnäringen är små företag utan stora ekonomiska reserver. För många av dessa företag blir coronavirusets snabba spridning en ekonomisk katastrof.

Ett exempel på ett lite större företag i branschen är Sälens Högfjällshotell som fått stora delar av vårvintersäsongen avbokad på grund av mötesrestriktionerna. Anläggningen är en av de största skidanläggningarna i Södra halvan av Sverige och en viktig rekreations- och semesteranläggning, inte minst för skidintresserade.

Nyhetsportalen Arbetsmarknadsnytt.se rapporterar om den dramatiska effekten för anläggningen, när coronavirusets effekter gör att ingen får vistas i större folksamlingar. Hotellägaren Susanne Andersson Pripp, som driver två hotell i Östersund med cirka 100 rum har ungefär 15 fast anställda personer, som under sommartid ökar till cirka 75 personer, beskriver en bransch som just nu befinner sig i fritt fall – och läget förvärras minut för minut.

De ekonomiska effekterna för besöksnäringen kan inte beskrivas på något annat sätt än katastrof. Permitteringarna ökar snabbt och korttidsanställda får sina tjänster indragna så fort det går, vilket är nödvändigt för att företagen skall kunna klara sig utan att gå i konkurs tämligen omgående.

År 2018 omsatte turismens del av besöksnäringen i Sverige cirka 337 miljarder kronor. Av dessa stod utländsk turism, vilket innebär svensk export, för cirka 144 miljarder kronor. Totalt arbetade 172 000 personer inom turistnäringen. Till detta kommer affärsresandet med resor, hotell- och restaurangkonsumtion med mera. När i stort sett hela denna näring stannar upp inom loppet av 48 timmar, som vi nu sett, kan var och en förstå att det blir enorma problem. En skenande arbetslöshet riskerar att ställa väldigt många personer utan någon inkomst. Företag får se sina intäkter dras ner mot noll och därigenom snabbt riskerar att hamna i ekonomiska problem.

Komponentbrist i industrin stoppar produktion
Den 17 mars beslutade Volvo Lastvagnar att stoppa sin produktion av lastbilar i Göteborg från och med måndagen den 23 mars. Den 18 mars aviserade Scania att man stoppar större delen av sin produktion i Europa, för Sveriges del i Södertälje. I båda fallen är en viktig del av orsaken att man inte får fram komponenter till sin tillverkning. Orsaken till det är den omfattande globaliseringen av tillverkningsindustrin, där väldigt många viktiga komponenter tillverkas i låglöneländer som Kina. Nya Tider skrev om riskerna med detta arbetssätt förra veckan.

Scania och Volvo är dock inte ensamma om att ha en omfattande komponentimport från de asiatiska låglöneländerna. Flera aktörer har redan börjat resonera om hur viktigt det är för industrin att nyktra till i globaliseringsivern och istället inleda en viss återgång till mer diversifierad tillverkning inom landet och i egen regi. En återgång till en sundare inställning till att behålla kritisk produktion under eget tak bör bli en trend när coronavirusets härjningar börjar avta framöver.

En lika allvarlig effekt har uppdagats inom sjukvården, där lagren av livsviktigt material, till exempel skyddsutrustning för personalen, har visat sig vara extremt små och otillräckliga. I vissa regioner har det till och med uppdagats att man strukit kraven på lager av sådan utrustning i sina pandemiplaner. Uppsvällda planeringsdokument visar sig vara tomma på konkreta åtgärder för att säkra vården i kritiska lägen.

Försvaret har till exempel avvecklat huvuddelen av sina tidigare förrådsställda krigssjukhus. Ett exempel på det bottenlösa slöseri som Sverige sysslat med under några decennier är att Försvarsmakten i och med skrotningen av krigssjukhusen också gjort sig av med cirka 600 respiratorer. Bara i Stockholm riskerar man en brist på upp emot 1 000 respiratorer i maj, på grund av behovet av intensivvård av personer som insjuknar i Covid-19, enligt riskanalyser som offentliggjorts.

Det uppenbara problem som Sverige står inför är att vi inte längre har någon egentlig beredskap för att klara akuta kriser i praktiken. Detta kommer att bli en stor, djup och bred diskussion, med extremt kostsamma åtgärder för att återskapa en rimlig krisberedskap, när effekterna av coronaviruset börjar klinga av framöver.

Coronavirus får techjättar att ställa in konferenser

0
Flera techjättar ställer in konferenser av rädsla för coronaviruset. Foto: Piqsels.

Både Microsoft och Google ställer in de ordinarie versionerna av sina konferenser MVP Summit och Google Cloud Next som skulle ha hållits senare i mars och april, rapporterar The Verge.

Företagen kommer istället att hålla virtuella konferenser med livestreamade föredrag och interaktiva onlineaktiviteter.

Även Facebook och Twitter rensar i sina konferensscheman på grund av coronaviruset. Inget av företagen kommer att delta på SXSW-festivalen i slutet av mars, skriver Cnet.

Lägst tillväxt i Italien och Tyskland – högst i Ungern

0
Orbáns Ungern hade Europas högsta tillväxt under 2019. Samtidigt ligger Merkels Tyskland än en gång i botten. Foto: EPP / Berlinerfotograf

Nu har tillväxtsiffrorna för det fjärde kvartalet 2019 rapporterats in från de flesta EU-länderna. Högst tillväxt uppvisar än en gång Ungern, med 4,6 procent i årlig tillväxttakt. Ungern följs av Litauen med 3,7 procent samt Polen och Bulgarien som båda hade en tillväxttakt på 3,5 procent.

Trögast går den italienska ekonomin som det senaste året har stått still, med 0,0 procent tillväxt. Därefter kommer Tyskland med 0,5 procent och Frankrike med 0,8 procent. Sverige har ännu inte rapporterat in data för fjärde kvartalet.

Även för helåret 2019 var den ungerska tillväxten högt i EU och Europa, med 4,9 procent. Och också under 2018 låg Ungern i topp med 5,1 procent.

Högst tillväxt i EU under fjärde kvartalet
Ungern 4,6%
Litauen 3,7%
Polen 3,5%
Bulgarien 3,5%
Cypern 3,2%

Lägst tillväxt i EU under fjärde kvartalet
Italien 0,0%
Tyskland 0,5%
Frankrike 0,8%
Österrike 1,0%
Lettland 1,0%

Inkomstklyftor minskar tack vare svagare börs

0
Att Stockholmsbörsen gått sämre är anledningen till de minskade inkomstskillnaderna. Foto: TS Eriksson.

För första gången sedan 2009 minskar inkomstskillnaderna i Sverige. Minskade kapitalinkomster för aktieägare är anledningen, enligt statistik från SCB.

Plockas kapitalinkomster bort från ekvationen ligger skillnaden still. ”Vilket tydligt indikerar att brottet i kurvan hänger ihop med lägre kapitalinkomster för de rika under 2018, ett år då också Stockholmsbörsen föll”, skriver TT.

Även gini-koefficienten, som mäter inkomstklyftor, var 2018 den lägsta sedan 2014.

Regeringen räknar med nolltillväxt i år

0
Finansminister Magdalena Anderssons "Tesla-ekonomi" går nu från låg fart till stillastående, enligt regeringens senaste prognos. Foto: News Oresund

1,1 procent BNP-tillväxt räknar regeringen med under 2020, vilket motsvarar cirka noll procent korrigerat för befolkningsökningen (BNP/cap). Samtidigt revideras arbetslöshetssiffran upp från 6,4 till 7,0 procent. Detta meddelade finansminister Magdalena Andersson under en presskonferens på torsdagen, med anledning av regeringens senaste ekonomiska prognos.

Så sent som i september räknade regeringen med en BNP-ökning på 1,4 procent för 2020. Vid årsskiftet 2015/2016 hävdade finansministern att svensk ekonomi ”går lika bra som en nyproducerad Tesla”, men sedan dess har BNP/cap ökat med blygsamma en procent om året i snitt. Och nu väntar alltså nolltillväxt.

Högst tillväxt i Europa 2019 väntas Ungern ha haft, med 5,1 procent – för andra året i rad.

Världsbanken varnar: Låga räntor falsk trygghet för rusande skuldsättning

0
Världsbanken är orolig – skuldsättningsgraden i utvecklingsländer har växt till motsvarande 170 procent av BNP – en ökning med 54 procentenheter på åtta år. Foto: Shiny Things

Världsbanken framhåller nu risken för en ny, global skuldkris, som en följd av den största skulduppbyggnaden på ett halvt sekel, rapporterar The Guardian. Av de fyra vågor av skulduppbyggnad sedan 1970-talet så är den nuvarande den största, snabbaste och bredaste, skriver organisationen i sin halvårsrapport Global Economic Prospects. Rapporten varnar för att historiskt låga räntor har gjort det lätt och billigt att låna och att en falsk trygghet därmed har skapats.

– Erfarenheten från tidigare vågor av skulduppbyggnad visar att dessa vågor brukar sluta olyckligt, säger Ayhan Kose från Världsbanken.

Sedan finanskrisen 2008 har skulderna framförallt rusat i utvecklingsländer. Mellan 2010 och 2018 växte skuldsättningsgraden i dessa länder till motsvarande 170 procent av BNP – en ökning med 54 procentenheter på åtta år. Och Kina står för merparten av den rusande skuldsättningen.

Världsbanken konstaterar att varje finanskris i modern tid har föregåtts av en stor skulduppbyggnad och ser därför med oro på det faktum att skulderna sedan 2010 har ökat som mest i utvecklingsländer och nya tillväxtekonomier – länder vars tillväxt också har varit viktig för utvecklade länders exportindustrier. Många av dessa länder “navigerar nu farliga vatten” när de går in i en period av svag tillväxt kombinerat med rekordhög skuldsättning, menar Världsbanken.

Tidigare skuldbubblor har antingen blåsts upp i offentlig sektor eller privat, men unikt denna gång är att skulderna byggs upp överallt, samtidigt som räntorna nu är lägre än någonsin tidigare. ”Att hantera de befintliga skulderna kan komma att bli allt svårare under tider av finansiell oro, vilket potentiellt kan leda till en kris”, enligt Världsbanken.

Second hand-handeln ökar kraftigt i Sverige

0
Myrorna är en av de butiker som ökar sin försäljning. Foto: Wikimedia Commons.

De fem största ”kedjorna” som arbetar med att sälja andrahandsprylar, Myrorna, Stadsmissionen, Röda korset, Erikshjälpen och PMU visar alla upp ökad handel.

Enligt Ekots sammanräkning ökade försäljningen hos de ideella organisationerna med 15 procent i år. Tillsammans omsätter de fem största årligen 1,5 miljarder kronor.

Second hand-marknadens växande popularitet beror enligt Ekot på att svenskar numera har en annan attityd till hållbarhet och återvinning.

– Förr kunde jag känna ett obehag över att använda ett plagg som någon annan använt, men så känner jag inte längre. Det går ju att tvätta, säger en kvinna som den statliga radion pratat med.

Vill växa ytterligare
Hos butikerna finns nu stora ambitioner om att expandera verksamheten. Fler fysiska butiker såväl som e-handeln står på menyn.

Enligt Mats Hillerström, som arbetar på Pingstkyrkans utvecklingsarbete, PMU, finns det stora möjligheter att få in mer kläder till butikerna. Svensken köper årligen 15 kilo kläder men endast 3 kilo skickas till second hand-butiker.

– Det är tydligt att det finns mycket prylar i systemet som kan återanvändas. Det räcker att ställa sig en dag vid en sopstation. Så även om konkurrensen ökar, så finns det fortfarande mycket att ta av, säger han.

Ännu ett tufft medieår – 300 journalister sparkade

0
Den svenska tidningsbranschen fortsätter att ha det tufft. ©Michael Schwarzenberger/Pixabay.

2019 var ännu ett svårt år för den svenska tidningsbranschen. Konkurser och stora sparpaket har präglat medieekonomin under året.

”De krisande mediekoncernerna Stampen, Mittmedia och Sörmlands Media såldes. Mediebolaget 24Sverige, Alingsås Tidning och Sveagruppen gick i konkurs. Gratistidningen Metro och Östra Småland/Nyheterna lades ned. Och tidskriftsförlaget Egmont sparade bort alla journalister utom chefredaktörerna”, skriver branschtidningen Journalisten.

Sammanlagt försvann 300 journalisttjänster i Sverige i år.

Enligt Jonas Ohlsson, föreståndare för Nordicom och författare till den årliga rapporten Medieekonomi, är det ”akuta tillståndet” för svensk media över.

Men tidningar utanför de stora städerna har det fortfarande svårt.

– Det är klart att hela landsortspressen befinner sig på ett sluttande plan med stora bekymmer, säger han.

Omfattande skattehöjningar vid årsskiftet

0
Kommunalskatterna 2020 blir de högsta i Sveriges historia. Foto: Ekonomifakta / Nya Tider arkivbild

61 kommuner höjer skatten vid årsskiftet, vilket gör att den genomsnittliga kommunalskatten 2020 kommer landa på 32,3 procent – den högsta nivån någonsin i Sveriges historia. 1950 var kommunalskatten under 10 procent. Allra mest höjs skatten i Ödeshög där kommunalskatt och regionskatt totalt ökar med 1:85 kronor.

Till detta kommer sociala avgifter och statlig skatt och när nettolönen väl ska handlas för tillkommer även moms och andra konsumtionsskatter.

Bakgrunden till skattehöjningarna är den kommunal välfärdskris som många år av omfattande invandring från tredje världen har orsakat. Och trots de ökade skatterna så tvingas fyra av fem kommuner även dra ned på välfärden nästa år, eftersom de nyanlända konsumerar mycket välfärd men har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

– Det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter, förklarade Annicka Carlsson från Arbetsförmedlingen i Filipstad, för SVT:s ”Uppdrag granskning” tidigare under hösten.

Bilden från Filipstad går igen i kommuner över hela landet.

– Vi har varit generösa och tagit emot många nyanlända, men i grunden så är det också ett demografiskt problem, säger Bengtsfors kommunchef Göran Eriksson till SVT.

Trots kommuner på knäna – statsapparaten sväller

0
Trots kris i de välfärdsintensiva kommun- och landstingssektorerna – staten växer snabbt under Magdalena Andersson. Foto: News Øresund

Den kommunala välfärden går på knäna över hela landet när välfärdsbehovet ständigt ökar på grund av en snabbt växande befolkning och många nya invånare med stora behov. Trots det upplever Sverige just nu en våg av varsel och neddragningar på kommunal och regional nivå. Sjukusen bantar ned vårdpersonalen, 4 av 5 kommuner drar in på välfärden och jämfört med för ett år sedan har antalet kommunalt anställda minskat med 0,7 procent.

– Vi är fruktansvärt pressade, vi ligger på bristningsgränsen. Och vi jobbar fruktansvärt mycket övertid. Vi får SMS varje dag om att det saknas folk, säger undersköterskan Madeleine Fagernäs på det hårt drabbade sjukhuset Nya Karolinska i Stockholm, som nu varslar 600 läkare och systrar.

Och de nya invånarna har själva svårt att bära sina vårdbehov.

– Det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter, förklarade Annicka Carlsson från Arbetsförmedlingen i Filipstad, för SVT:s ”Uppdrag granskning” tidigare under hösten.

Bilden från Filipstad går igen i kommuner över hela landet.

– Vi har varit generösa och tagit emot många nyanlända, men i grunden så är det också ett demografiskt problem, säger Bengtsfors kommunchef Göran Eriksson till SVT.

Konjunkturen viker ned kraftigt – men staten sväller
Samtidigt som många kommuner och landsting nu tvingas dra ned på välfärden så varnar statliga SBAB för att tillväxten per capita nästa år ser ut att bli negativ – det vill säga svenskarna väntas bli fattigare under 2020.

Men trots en sviktande ekonomi med en sjunkande rekryteringsgrad i näringslivet och neddragningarna inom kommuner och landsting, så är det desto muntrare tider inom den skattefinansierade statsapparaten. I statlig sektor ökade antalet anställda med 3,9 procent och lönesumman ökade med 5,4 procent det senaste året, meddelar SCB.

Systembolaget vill konkurrera med gränshandeln – lanserar budgetöl

0
Systembolaget tänker lansera nya budgetöler för att möta den utländska konkurrensen. ©Sebastian Wikström.

De ekonomiskt allt mer trängda svenskarna föredrar att köpa sitt alkohol utomlands, i Danmark och Tyskland, där priserna är mycket lägre än i Sverige. Det har fått Systembolaget, som i Sverige har monopol på att sälja alkohol starkare än 3,5 procent, att agera.

Nu vill den statliga alkoholåterförsäljaren lansera två budgetöl för att möta den danska och tyska konkurrensen. De nya ölerna ska kosta max 6,90 kronor per burk. I dagsläget är den billigaste ölen på ”bolaget” Åbros Fem Komma Tvåan i 33 centiliters burk som kostar 8,40 kronor. De billigaste burkölen i halvlitersförpackning är Kung, Millennium och Smålands Mellanöl som alla landar strax under 11 kronor, enligt Systembolagets hemsida.

Till sidan Beernews säger Systembolagets presschef Lennart Agén att ”särskilt för ljus lager är priset en viktig faktor för kundnöjdheten. Därför har vi i lanseringsplanen med en ljus lager i lägre prisklass”.

Men alla är inte imponerade av Systembolagets nya strategi att konkurrera i lågprissegmentet.

Johan Håkansson, grundare av Ängöl i Kalmar och ordförande i Sveriges Oberoende Bryggerier tillhör kritikerna.

– Systembolaget säger sig värna folkhälsan genom dyra reklamkampanjer och subjektiva debattartiklar. Att sedan efterfråga öl för 6,90 är dubbelmoral. Det är den billigaste alkoholen som är allra skadligast för folkhälsan, säger han till Beernews.

Efter massinvandringen – nu tvingas kommunerna skära i välfärden

0
Ny forskning visar att det tar 15 år för hälften av nyanlända invandrare att få jobb. Foto: Nya Tider arkivbild

En kartlägging som SVT har gjort visar att fyra av fem kommuner nu måste dra ned på den kommunala verksamheten.

– Vi har varit generösa och tagit emot många nyanlända, men i grunden så är det också ett demografiskt problem, säger Bengtsfors kommunchef Göran Eriksson till den statliga TV-kanalen.

Bengtsfors måste spara 25 miljoner kronor nästa år och för att lyckas med det stänger man nu ned den dagliga verksamheten för psykiskt funktionsnedsatta och ett LSS-boende för handikappade. Även elevhälsan drar men ned på, gatubelysningen sänks och man kommer att snöploga vägarna mer sällan. Dessutom överväger man att minska antalet lekpatser i kommunen.

Några nya skattehöjningar för att stärka kommunens ekonomi är också uteslutna eftersom Bengtsfors redan har en av landets högsta skatter och är rädda att stöta bort hushåll som betalar inkomstskatt om man höjer skatten mer.

Samtidigt som många kommuner nu tvingas dra ned på välfärden så varnar statliga SBAB för att tillväxten per capita nästa år ser ut att bli negativ – det vill säga svenskarna väntas bli fattigare under 2020.

Svensk tillväxt snart negativ – hushållens skulder fortsätter öka

0
De flesta siffror pekar nedåt just nu i svensk ekonomi. Foto: Ankara

”När bokslutet för 2019 görs väntas BNP ha ökat med 1,2 procent, vilket är en markant nedgång i förhållande till förra året. BNP-tillväxten väntas falla ytterligare under 2020 och uppgå till 0,8 procent”, skriver statliga SBAB i en färsk rapport.

Med hänsyn till Sveriges befolkningsökning så motsvarar det en per capita-tillväxt om cirka 0,15 procent i år och en negativ ”tillväxt” om 0,2-0,3 procentenheter nästa år. Kutym i Sverige är dock att ignorera befolkningstillväxten – en metodik som gör att länder med stor invandring ser ut att ha en starkare ekonomisk utveckling. Och på så vis kan SBAB denna gång landa i slutsatsen att det inte ser ut att bli någon svensk recession, dvs negativ tillväxt under minst två kvartal i följd.

Även statliga Ekonomistyrningsverket erkänner att det inte ser helt ljust ut för svensk ekonomi: ”ESV noterar att tillväxten i ekonomin har bromsat in och att högkonjunkturen nu är över. Den offentliga sektorns finansiella sparande visar ett underskott på 17 miljarder kronor nästa år och det strukturella sparandet avviker tydligt från målnivån för överskottsmålet. Sysselsättningen minskar och arbetslösheten ökar nästa år.”

Samtidigt fortsätter hushållens skulduppbyggnad, under tredje kvartalet med 4,7 procent vilket är nästan dubbelt så snabbt som lönerna ökade. ”Om 75 procent av bankernas utlåning har bostäder eller kommersiella fastigheter som mål är detta den största risken i det svenska systemet. Det vet resten av världen, och en stor del av finansieringen kommer utifrån.”, sa riksbankschefen Stefan Ingves i samband med att Riksbanken under onsdagen presenterade sin senaste stabilitetsrapport.

– I den sämsta världen råkar vi ut för lågkonjunktur då vi återigen får frågan om vad fastigheter egentligen värda, och då kan bankerna få problem, förklarade Ingves.

– Den som var med på 90-talet vet hur illa det kan vara och det tar ett bra tag att gräva sig ur en grop.

Tillväxten saktar in i EU – gasar i Ryssland

0
Tillväxten i Europa är fortsatt högst i Ungern, men den största ökningstakten står Ryssland för. Foto: Affärsdistriktet i Moskva ©Deensel

Den redan tröga tillväxten inom EU saktar nu in ytterligare något, från en årstakt om 1,4% under andra kvartalet till 1,3% i det tredje. Denna data utifrån hittills inrapporterade länder, meddelar Eurostat. Största nedgången sker i Rumänien som går från 4,3 till 3,2 procents tillväxt. Samtidigt tredubblas den italienska tillväxten från 0,1 till 0,3 procent – vilket dock inte är tillräckligt för att ta Italien ur botten av EU:s tillväxtliga.

Med 4,8 procent har Ungern EU:s högsta tillväxt för andra kvartalet i rad. Den största tillväxtökningen i Europa står Ryssland för som går från 0,9 till 1,7 procent.

Svenska myndigheter har ännu inte rapporterat de senaste svenska siffrorna och det råder stor osäkerhet kring dessa efter att det framkommit att det norska konsultbolaget Evry, som samlar in data till SCB, under en längre tid har försett den svenska myndigheten med felaktiga siffror.

Sverige hade en årlig tillväxt på 1,4 procent under det andra kvartalet, eller drygt 0 procent per capita. Men Danske Banks svenske chefsekonom menar nu att de senaste svenska tillväxtsiffrorna kan ha varit överdrivna på grund av de felaktiga sysselsättningssiffrorna.

Uppdatering: