fredag, 26 april, 2024
fredag, april 26, 2024

Den svenska statsskulden – på väg uppåt, men hur mycket?

Alla åtgärder som vidtagits under coronapandemin, så här långt, har kännetecknats av en sällan skådad miljardrullning. Flera hundra miljarder i olika stöd och lån har lanserats under de hektiska månaderna efter det att pandemin invaderat det svenska samhället. De svenska åtgärderna mot pandemins verkningar finns uttaxerade i en prognos hos Riksgälden, men de åtaganden som statsminister Stefan Löfven skrivit under för svensk räkning i EU kan bli en, ännu okalkylerad, mardröm.

Riksgälden spår en snabb ökning av statsskulden
Coronaåtgärder ligger bakom en stor del av den kraftiga ökningen av statens upplåning. Minskade skatteintäkter på grund av den avmattade ekonomin accelererar underskotten och Riksgälden räknar med att statens upplåning ökar med nästan 400 miljarder kronor i år. Nästa år beräknas statsskulden öka med ytterligare 70 miljarder kronor. I slutet av 2019, innan pandemin slog till, var statsskulden 1 113 miljarder kronor.

Prognosen, som presenterades redan den 19 maj i år, kan komma att ändras både uppåt och neråt när nästa prognos släpps i september. En fortsatt risk för ökad arbetslöshet kan komma att öka statsskulden kraftigt, när staten behöver utöka sina stödpaket. Prognosen från Riksgälden för 2020 är ökad statsskuld med cirka 400 miljarder kronor. Huvuddelen av den ökade upplåningen anses bero på de åtgärder som vidtas för att minska pandemins påverkan på samhället.

EU:s återhämtningsfond kan öka Sveriges statsskuld
EU:s återhämtningsfond, som Nya Tider rapporterade om förra veckan, innebär en uppenbar risk för att Sverige kan komma att bli betalningsskyldigt för att täcka upp EU:s återbetalning av de lån som skall finansiera fonden. Lånen skall tas upp under tiden 2021 till 2023 och återbetalas fram till 2058, enligt den plan som rådet antog den 21 juli. Fondens syfte är att hjälpa de euro-länder som har en alltför hög statsskuld att betala för sina krisåtgärder.

Återbetalningen av de cirka 7 700 miljarder kronor som EU skall låna upp kommer att ske både genom att budgetmedel avsätts och genom införande av nya EU-skatter. De senare måste enhälligt godkännas av samtliga nationella parlament, men få tror att något lands parlamentariker vågar stå emot trycket från unionen.

Om det skulle bli så att EU:s beskattningsrätt avslås, finns det bara två alternativ kvar för unionen. Antingen tas återbetalningen från den vanliga budgeten, vilket kommer att urholka EU:s verksamhet på ett radikalt sätt, eller så skjuts kostnaderna istället över direkt på medlemsländerna. Det senare skulle innebära en radikal höjning av EU-avgiften.

I genomsnitt kommer kostnaden för amortering och ränta på lånen att uppgå till svindlande 250 miljarder kronor per år under de 38 år som skulden skall amorteras. Det motsvarar drygt 15 procent av EU:s årliga budget. En neddragning av EU:s budget med 15 procentenheter skulle skapa stor dramatik i EU-byråkratin. Det kommer därför sannolikt inte att inträffa. Därför återstår bara en kraftig ökning av avgifterna för medlemsländerna. Det mest troliga är då att Sverige kommer att drabbas oproportionerligt mycket, inte minst genom att kravet på att slopa vår rabatt på den BNI-baserade avgiftsdelen ökar.

Exakt hur stor del vi skulle tvingas att betala är naturligtvis omöjligt att säga, men utifrån ett antal antaganden skulle det kunna bli en genomsnittlig höjning med mellan 5 och 7 miljarder plus slopad rabatt på cirka 10 miljarder kronor per år. Allt annat orört, skulle det i dagsläget innebära en ökad statsskuld för Sverige på totalt nästan 600 miljarder kronor innan EU:s skuld är slutbetald. Den 30 juni var statsskulden totalt 1 158 miljarder kronor .

Våra välfärdspengar betalar andra EU-länders skulder
Om EU ges en egen beskattningsrätt, vilket det just nu ser ut som, betyder det att Sverige skulle behöva minska det egna skatteuttaget, om vi inte vill öka det totala skattetrycket för invånarna. Det skulle i sin tur tvinga fram neddragningar på våra välfärds- och trygghetssystem. Dessa områden lider inte av för mycket resurser, snarare tvärtom.

Ingen vet i dag exakt hur, men det råder en stor enighet om att åtgärden att låna upp cirka fem gånger EU:s årsbudget kommer att få konsekvenser för medlemsländerna. Att det kommer att påverka den svenska ekonomin är inte heller en tvistig fråga. En initierad bedömare som Nya Tider talat med menar att det är uppenbart att både den nya långtidsbudgeten och stödfonden kommer att påverka statens finanser, utan att i dagsläget kunna ange något belopp.

Det finns dessutom en uppenbar risk för att svenska staten kan komma att tvingas betala högre ränta för sin egen upplåning, eftersom vi tar på oss betalningsansvaret också för en del av EU:s lån. Långivare riskkalkylerar med hela skuldsituationen och Sverige anses som ett rikt land som kan komma att få ta en större proportionell del av EU:s lånekostnader än vad vår ekonomi egentligen är riggad för. EU:s enorma skuldsättningsstrategi kan därför bli ett dubbelt bakslag för Sverige.

Den svenska konjunkturen indikerar ökat lånebehov
Arbetslösheten och antalet konkurser är en viktig faktor när man vill få ett begrepp om vart konjunkturen är på väg. Båda faktorerna går åt fel håll.

I andra indikatorer, som konjunkturbarometern och inköpschefsindex , har den snabbt sjunkande trenden från det andra kvartalet bromsat in. Inget av de båda indexen visar dock en positiv utveckling, utan snarare en mindre negativ syn på framtiden i företagen. Privatpersoner har en mer negativ syn. Samtidigt visar statistik från arbetsförmedlingen att arbetslösheten ökar snabbt. I juni var 572 332 personer anmälda som arbetslösa eller arbetssökande med olika stödformer, 107 445 personer fler än ett år tidigare. Det är en ökning med 23 procent.

Enligt Upplysningscentralens statistik är det bara i fyra län i Sverige som antalet konkurser inte har ökat under det första halvåret 2020. I de orangefärgade länen är ökningen >0 men mindre än 10 procent.
Källa och bild: UC.se

Enligt statistik från UC, Upplysningscentralen, har antalet konkurser under det första halvåret i år varit cirka 17 procent fler än under samma period 2019, trots att de minskat något i juni. De flesta konkursbesluten gäller restaurang- och besöksnäringen samt detaljhandeln. Det är en kraftig ökning, men inte så stor som många befarade i pandemins inledning.

I ett pressmeddelande säger Richard Damberg, ekonom på UC:

– Det kraftiga fallet i BNP under andra kvartalet bäddar för en andra våg av konkurser under det andra halvåret. Kraftiga stödåtgärder motverkar den utvecklingen. Sammantaget är läget osäkert och konkursnivåerna beror i hög grad på hur smittspridningen påverkar handel och konsumtion framöver.

Hur stor del av de negativa effekterna som härrör från pandemin respektive den underliggande konjunkturnedgången som påbörjades redan under 2019 är det svårt att uttala sig om. En stor del av de företag som gått i konkurs i år hade, enligt UC, redan förlustsiffror i bokslutet för 2019 och kan mycket väl ha rönt samma öde även utan en pandemi.

Oavsett vilket kan den ökande arbetslösheten spä på konjunkturnedgången genom att människor drar ned på sin konsumtion när inkomsterna minskar. Det är en sund och klassisk reaktion för den enskilde, men skapar problem för nationalekonomerna när skuldsamhället sätts på prov. Det finns stor risk för att statens och kommunernas utgifter kommer att öka kraftigt på grund av en sådan utveckling och då kommer statsskulden att tvingas upp.

Utsikterna från olika positioner leder alltså till samma bild, vi ser en kraftigt ökad statsskuld framför oss. Det är det sista Sverige behöver.

Senaste