fredag, 19 april, 2024
fredag, april 19, 2024

Varför sviker överklassen svenskarna?

Varför är överklassen så ovillig att stödja vår strävan? Kanske har det att göra med att en liberal borgar-överklass under 1800- och 1900-talen övertog den betydligt mer konservativa och patriotiska adelns position som samhällets elit. Kanske har det att göra med att våra ideal utgör ett hot mot överklassens materiella bas. Men kanske är det också dags för de bäst bemedlade att dra ett strå till stacken nu i en tid då hela det svenska samhällets grundfundament står hotat.

Enligt Sveriges radio fanns det 2019 inte mindre än 142 000 dollarmiljonärer i Sverige, en ökning med tio procent sedan 2018. En dollarmiljonär definieras av att personen besitter investeringsbara tillgångar på minst en miljon dollar, varav primärbostad, samlarobjekt, förbrukningsvaror och konsumtionsvaror ej inkluderas. Enligt Institutet för näringslivsforskning hade Sverige dessutom över 200 miljardärer (40 dollarmiljardärer). Enligt Forbes Magazine fanns det 2015 2000 dollarmiljardärer globalt.

När man läser om den ekonomiska överklassen möts man oftast av lyx och flärd, en glimt av ett liv som 99 procent av oss endast kan fantisera om. I själva verket är detta den mest ointressanta aspekten av överklassens tillvaro. Mer intressant är var deras investeringar hamnar, vilka idéer de anammar och hur de styr våra samhällen. För det gör de. Sanningen styr inte världen, pengar och makt gör det.

Dagens maktstrukturer uppbärs i stort sett enbart av denna lilla skaras kapital och den makt det givit dem. De ekonomiska överklasserna i Sverige och västvärlden har under lång tid präglats av en vänsterliberal ideologi, en sorts klasskamp för de rika, som har hjälpt till att marginalisera de breda folklagren och försvaga samhället inifrån. Den styrande klassens ideologi manifesteras idag av bland annat feminism, HBTQ, ”antifascism” och BLM – rörelser vars hela existens bygger på att en klick rotlösa urbaniter, trasproletariatet och överklassens kapital håller dem vid liv.

Detta tar sig uttryck genom bland annat moraliskt korrupta mediahus och storföretagens konstanta godhetssignalerande. Färska exempel på det senare är H&M:s och Legos omfattande stöd till BLM, att Pressbyrån varje sommar byter namn till ”Bögbyrån” och att Petter Stordalens hotellkedja Nordic Choice varje år sponsrar Pride-arrangemang med betydande summor. Tillsammans utgör de den fysiska manifestationen av elitens kapital. Eliten betalar, mottagarna utför grovjobbet.

Hur många miljardärer, eller ens mångmiljonärer, finns det som istället öppet stöttar nationalism i Europa och USA? Hur många miljardärer engagerar sig för västvärldens undergång? Proportionerna är plågsamma att tänka på. Särskilt med tanke på hur mycket skillnad endast en bråkdel av deras förmögenheter hade kunnat göra för att rädda det vi håller kärt. Av Sveriges 200 miljardärer finns ingen som öppet stöttar vår sak. Hade en halv procent av dessa, en person, gjort ett hel- eller bara halvhjärtat försök att med sitt kapital rädda landet hade halva jobbet varit gjort.

Varför är den ekonomiska överklassen så ovillig att stödja vår strävan? Det är en fråga som inte kan avhandlas i detta format. Kanske har det att göra med att en liberal borgar-överklass under 1800- och 1900-talen övertog den betydligt mer konservativa och patriotiska adelns position som samhällets elit. Kanske har det att göra med att våra ideal utgör ett hot mot överklassens materiella bas, att vår vilja att låta det allmännas intresse stå över det individuella vinstintresset utgör ett hinder. Restriktioner i form av nationalism och traditionalism krockar med överklassens ambition att utöka sitt eget välstånd.

Istället läggs bördan att rädda Sverige på i regel unga människor, främst män från lägre eller mer genomsnittliga samhällsskikt. Människor som har mycket av sin grundläggande trygghet att förlora på ett öppet och aktivt nationellt/konservativt engagemang. Deras börda hade lättats något oerhört om de kunde försörja sig på sin aktivism, alternativt få tillgång till nya karriärvägar på något sätt. Detta hade i sin tur bidragit starkt till den normalisering av nationella ideal som är absolut nödvändig för att få den önskade ”ketchup-effekten” som behövs för att få med sig massorna.

Varumärket Alvedon har blivit känt för att aktualisera begreppet ”är man stor och stark måste man vara snäll”. Och visst ligger det mycket i det? Med styrka kommer ansvar. Den starke bär ett tyngre moraliskt ansvar över vad som händer i samhället än den genomsnittlige medborgaren. Du som är förmögen har därför en plikt att med ditt kapital stötta projekt som gynnar det svenska folket. Om du inte kan ge ditt stöd offentligt går det att vara anonym. Väljer du att göra det rätta kan det mycket väl vara du som bidrar med stöten som får etablissemangets samhällsbygge att rasa. Strukturen är redan skör och rutten, nu behövs endast kraft!

Till sist vill jag passa på att tacka alla er, oavsett storlek på plånboken, som med era pengar bidrar till nationella och konservativa projekt. Utan era donationer, ingen rörelse. Tack!

Senaste